Mina Tre Kronor

Innovativ teknik, gör mig stolt över Sverige

Kategori: Allmänt



Ikväll såg jag ett utav mina favoritprogram vad gäller underhållning, nämligen Draknästet. Det känns som om jag snart avslöjat alla mina levnadsvanor, tidigare favorittidningar, nu favoritprogram. Men, om det bidrar till att fler gör som jag så bjuder jag på det, för mina läs och Tv- vanor är verkligen givande.

Anledningen till att jag bloggar om Draknästet är en produkt som en kiropraktiker, Fredrik Lundqvist, hade tagit fram. Det var en revolutionerande produkt med rehabiliterande syfte för olika funktionshinder. Det är den sista presentationen i programmet och se den gärna på SvtPlay. Man blev oerhört rörd men också stolt över den svenska idérikedomen.

Budgivning pågår

Kategori: Allmänt

När man läser de senaste artiklarna om de rödgrönas olika förslag på satsningar är det lätt att tro att det är en budgivningsprocess som pågår. Ett snabbtåg i Norrland är nästan som ”att kissa i byxorna”, med jobb för lånade pengar. Sedan blir det bara kallt, med underhåll och snökaos. Det ger inga exportinkomster varken på kort eller lång sikt. Det hela är nästan skrattretande och man undrar vad satsningen fördelat per norrlänning skulle gå på. Med den teknikpessimism som tycks råda bland de rödgröna verkar föregångslandet Sverige varken gälla svensk innovation eller entreprenörskap. Allt tycks enligt dem vara begränsat så det gäller att fördela det på samtliga. Friår för att släppa fram arbetslösa är ytterligare ett sånt exempel. Olustigt känns också tanken på kombinationen av förslaget på storsatsningar på snabbtåg med förra årets insisteringar om att äga bilfabriker.

Oppositionen är viktig för demokratin, för granskningen av sittande regeringar, men denna opposition känns nästan oseriös.

Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat tro att allt som behövdes för en tydlig skildring av blocken emellan, var att de börjar tala, särskilt (Mp).  

Läsvärda artiklar:Reinfeldt skickligast,

När bra inte är nog

Kategori: Allmänt

 

I dagens DN:s debatt kritiserar, LO:s chefsekonom Lena Westerlund, regeringen för vad hon kallar för ”trög” framväxt av nya jobb. Men hon ”erkänner” ändå i stort sätt regeringens välhanterande av de offentliga finanserna, vilket är glädjande.

Vad hon borde ha berört i detta ämne är deras egen roll i arbetsmarknadspolitiken. Vi behöver ha alla i arbete, inte minst de unga, men det försvårats enormt genom att de förväntas göra skäl för höga ingångslöner innan det fått en chans att skaffa erfarenhet och visa vad de går för.

Arbetar man för ett företag bör man rimligtvis önska att företaget går bra så att det finns kvar och kan ge sysselsättning åt så många som möjligt, till bra löner. Det är svårt att förstå att de som har arbete och drar in pengar till statskassan skall missunnas att få behålla lite mer av sina pengar. Minst lika svårt är det att förstå att somliga fackföreningar, i år, då våra företag har stora svårigheter i en internationell kris, trots att man fått en "exceptionellt stor löneförhöjning" genom jobbskatteavdraget sätter krokben för en rad företag genom att strejka för ännu mer. En genomsnittlig medlem i pappers som har ca. 27 000 kronor i månaden har genom avdraget fått en inkomstförstärkning på 1 726 kronor i månaden motsvarande en löneförhöjning på 6,4 procent. När fick man en sådan ökning sist? Förmodligen aldrig! Fattas bara att man börjar strejka på SAS också nu i molnet. Jag har upphört att bli förvånad. Men tyvärr är det ännu svårare att förstå hur många giriga (bank)direktörer har bäddat för brasan och har stor skuld till fackföreningsledarnas agerande. De borde, veta att folk inte gör som man lär utan som man lever. Det snappade åtminstone jag upp redan som liten.

Att som oppositionen fråga varför arbetslösheten ökat när man lovat motsatsen inför valet är oförskämt och oseriöst när man vet att det beror på den globala finanskrisen, där regeringen dessutom har varit erkänt skicklig på att minska de skadliga verkningarna. Det är som att säga du lovade att bjuda på glass, men du höll inte ditt löfte, när alla vet att frysen gått sönder.

Om man ska våga sig på lite självkritik så är Alliansen sorgligt dålig på att informera om vad man gör och varför. Man har inte lyckats föra ut kunskapen om allt man har lyckats åstadkomma under så kort tid, på ett tydligt sätt så att alla förstår.

Läsvärda artiklar:Reinfeldt skickligast, Moderaterna godtar S-invit

Tillväxtbegränsning ett nytt framgångsrikt koncept?

Kategori: Allmänt

Det är i a f vad (Mp) tror på. Efter kvällens Agenda förblir jag frågande vem som är mest vänster, (V) eller (Mp).  Vilken värld lever man i när man förespråkar minskad tillväxt och minskad konsumtion? Att man dessutom vill införa kilometerskatt för lastbilar styrker ytterligare strävan efter minskad tillväxt. Arbetslösheten är ett problem som bör lösas men det ska inte förenklas. Friår för arbetare som ett verktyg mot arbetslöshet var en av de enkelspårigaste resonemang jag hört. Min fråga blir då, vad ledningen i de nya Moderaterna såg för förutsättningar för samarbete med (Mp) när de uttalade sig som tänkbart, om (SD) skulle få vågmästarroll. Måhända att jag skriver i stundens hetta när jag säger att efter Marias uttalanden ikväll, ser jag kortare ideologisk distans till (S) än till (Mp) och (V).

En återstående undran förblir om de rödgrönas samarbete eller snarare sagt (S) villighet att möta dessa två bakåtsträvande partier i så många frågor. Ideologierna tycks närmast vara anakroniska och saknar helt verklighetsförankring.

Folkomröstningsförslaget om Förbifart Stockholm är också ett tydligt exempel på oenigheten partierna emellan. Man frågar sig då om det är denna typ av ledarskap som står till buds som alternativ till regeringen. Dvs. att  i svåra lägen, då tydlig ledarskap eftersträvas, beslutar man att inte besluta för att låta andra besluta genom folkomröstningar.



Om inte Muhammed kommer till berget, så får berget komma till Muhammed!

Kategori: Allmänt

Kvällens debatt på svt2 var bland de mest intressanta under detta år. Det var bland annat en egyptisk reporter som fick i uppdrag att bidra med en ny vinkel i Svensk invandrarpolitik. Efter reportaget debatterades det hett av bland annat migrationsministern Tobias Billström och socialdemokraten Luciano Astudillo.

Utan att vilja vara partisk tyckte jag om Tobias resonemang om de budskap och den efterfrågan på invandring vi skickar ut i världen. Som det har sett ut hittills, tycks vi skrämma upp varje högutbildad människa som eventuellt kan tänkas bosätta sig i vårt land. Det har vi gjort framförallt genom att inte ta vara på människors kunskaper utan behandla dem lika som de som saknar helt läs och skrivförmåga.

Frågan om hur invandrare ska behandlas är verkligen en knäckfråga. Det handlar nämligen  inte om en homogen grupp med samma bakgrund, kultur och vanor, varför det är svårt att komma på ett framgångsrikt recept som fungerar för alla.  Inte minst är det en utmaning att på ett rätt sätt bemöta människor med ett tungt bagage av krig och elände, vilka ofta också tycks uppleva hela världen vara emot dem. Vad gör man då?

Jag klandrar ingen, för att jag är övertygad om att det inte finns någon politisk parti eller någon kommun som tycker det är roligt att skapa sig segregerade områden som med tiden utvecklas till problem. Jag har inte heller, trots min erfarenhet som invandrare, något facit på integrationspolitiken. Min lycka är tack vare mina kloka föräldrar och deras val. Däremot tror jag på spridning av information. En orientering i samhället för nyanlända. Jag tror på coacher som på ett förmyndaraktigt sätt kan ta emot flykting/invandrarfamiljer och leda dem vägen oavsett vilken klass eller nivå kunskapsmässigt de befinner sig i. En tolk löser språkhindren och en fadderfamilj informerar om landets utbud och krav samt segregationens effekter.

I debatten ikväll, pratades det vid ett tillfälle om att man diskuterar integration synonymt till eftersträvan av assimilering. Visst känner jag mig integrerad, men jag har inte heller några som helst problem att i diskussioner lyfta upp min etniska bakgrund när jag vill. Jag är hyfsad less på allt prat om att ”man inte ska säga si och man inte ska säga så” för då segregerar vi. Vi tabubelägger orden för att sedan tabubelägga människorna. Inte allt för länge sedan pratades det om att ordet ”invandrare” hade fått en negativ klang. Ska jag då gå och låtsas att jag är blond och fråga människor ”vad menar du” när de visar intresse för min bakgrund. Strunt! Det sitter på ett djupare plan än så. En människa som tar sig fram i samhället har inga problem att berätta vad, hur och när resan dit de är idag kom till. Historia, oavsett dess karaktär, med ett lyckligt slut gör ju oss stolta för det gör ju oss till hjältar.

Information om segregationens onda karusell, är vad vi behöver bättra. Naturligvis också i kombination med goda förutsättningar för ett lättare insteg i samhället. Vi behöver belysa även analfabetiska föräldrar om vikten i att de förblir föräldrar till sina barn genom att lära dem, leda dem och skydda dem och inte tvärtom. Som jag har förstått är det inte helt ovanligt att föräldrar just i segregerade områden är beroende av barnen pga. språksvårigheter och orientering. En 11 åring ska ha rätten att vara halvvilsen och bli ledd av föräldrar. Inte agera tolk och förmyndare till sina föräldrar. För det som händer med tiden är att respekten för föräldrarna sjunker, maktrollen förskjuts till en knatte som knappt lärt sig andas självständigt. Om denne dessutom hamnar i dåligt sällskap så…


Se gärna debatten på SvtPlay, här!


Äldre Inlägg: Mina föräldrar sådde, jag skördar, Jag är en del av Sverige

Varför folkomrösta om den ena när man kan få båda?

Kategori: Allmänt

Kollektivtrafik eller Motorled? Det blir frågan vid en folkomröstning som de rödgröna tänker ställa till med, om det blir en rödgrön regering.

Trots att (S) varit för en motorled, viker de sig ännu en gång för (Mp) och (V) och förskjuter ansvaret på medborgarna. De rödgrönas argument är att en motorled kommer att kraftigt öka koldioxidutsläppen. Kanske tror man att folk kommer att köra extra mycket, kanske tar man en ”raggarsväng” om kvällarna på denna led?! Det är istället bättre att vi håller andan för den ”lilla” överbelastning av trafiken i Stockholm?

Måste det ena utesluta det andra? Varför alltid så enkla lösningar? Klimatproblemen kommer aldrig att kunna bekämpas med hot och tvång, däremot med innovativ teknik.

Alliansregeringens förslag om Förbifart Stockholm kommer att inkludera satsningar på både motorled och kollektivtrafik.

Att leda ett demokratiskt land i vått och torrt?

Kategori: Allmänt

Demokrati i sig är egentligen lika med hög och lågkonjunktur samtidigt, då det aldrig finns tillfällen då landets samtliga medborgare är nöjda. Men, det är det enda rätta eller rättare sagt, det bäst hittills fungerande systemet. Lägg då till finanskris och valår på det, så får du regeringens nuvarande tillvaro. Är jag förvirrande? Inte alls tycker jag själv, det är vår verklighet som är förvirrande och alla som tar tillfället i akt för att få sin röst hörd under just valåret. 

Under de tre gångna åren har vi upplevt allt från Ökad Sysselsättning, Bättre Sjukvård med nya reformer som inneburit Större Fokus på Patienten, Ökad Trygghet inom Rättsväsendet, Bättre Villkor för Förvärvsarbetare, Bättre Villkor för Anställning av Unga, en Blekning av en del av den Svarta Sektorn, Tillrättavisande av Trygghetspaket som A-kassesystemet, Förtidspensionering samt Sjukförsäkringen, vårt lands Ordförandeskap i EU, incitament för främjandet av bättre Integration, förebyggande av all form av Utanförskap, tydligare och striktare linjer för en förhöjd Kvalité Utbildning, ökad Ekonomisk Trygghet för Barnfamiljer, Vår tids värsta finanskriser sedan 30-talet, Varsel av tusentals människor, Brinnande lågkonjunktur och slutligen FORTFARANDE STARKA FINANSER.  

Troligtvis har jag inte ens nämnt hälften av vad som pågått under denna mandatperiod och det är inte meningen heller. Vad jag istället vill säga är att ledarskapet fungerar bäst när den får fokusera mer på arbetet och målen och mindre på valårsopinionen. Valår är egentligen lika mycket tillrättavisande som skadliga för ett målinriktat politiskt arbete.

På senare tid, särskilt de senaste månaderna har vi upplevt både starkt ledarskap i form kontroversiella förslag som exempelvis eventuellt framtida förhöjd pensionsålder men också förmånliga men icke vinstbringande reformer såsom sänkt pensionärskatt. Arbetslinjen får bromsas upp för att sedan överleva. Som jag skrev ovan har mycket hänt under denna mandatperiod, men pensionssystemets grund, för att exempelfiera något, lades inte av den nuvarande alliansregeringen. Med risk att få 1,7 miljoner pensionärer emot mig, vågar jag påstå att den lades fram som en lösning av deras egentillverkade ohållbara system. Det pensionssystem som dagens pensionärer hade byggt upp tidigare utgick ifrån en genomsnittlig tillväxt av BNP:n på 3,5 procent per år, vilket tycks ha varit förmånligt men endast under just dessa tillväxtpreferenser. När det senare under samhällsekonomiskt sämre tider visade sig dra åt snaran om pensionärernas ersättningar tvingades blocköverskridande reformer fram om ett nytt pensionssystem. 

För att göra en lång historia kort, är tidsenliga granskningar av alla reformer alltid nödvändiga. Men dagens svar för en tryggare framtid, med den demografiska utveckling innebärande stora pensionsavgångar framöver, är att så många som möjligt arbetar. Finanskrisen har påverkat pensionssystemet negativt, vilket har gjort att regeringen har vid två tillfällen sänkt skatten för landets pensionärer och en tredje gång är utlovad. Ändå målas de arbetsfrämjande åtgärderna, som exempelvis Jobbskatteavdraget som orättvisa, trots att det även muntrar upp till bättre skattevillkor för pensionärer som önskar sig sysselsättning. Om regeringens politik med andra ord skapar mera välstånd i landet framöver så gynnar det alla. Det rådande valåret förskjuter egentligen fokusen en aning på annat. 

För att inte missförstås vill jag understryka nödvändigheten med begränsade mandatperioder men man måste även se över dess negativa effekter för ett långsiktigt jobbskapande och hållbar lösning.

Från den motsatta sidan är det ännu tydligare att den övergripande prioriteringen är en valvinst, varför det utlovas allt till alla. En orimligt stor börda förskjuts till framtiden, till våra barn och barnbarn. Dessa vallöften tillsammans med en annalkande högkonjunktur skulle också innebära en risk för mörkläggning av ledarskapets verkliga innebörd. Som vanligt gillar jag att bryta ner saker till det enkla vardagliga planet och i detta fall tänker jag att vältring över problem och kostnader på barn och barnbarn är väl inte vad föräldrar är direkt kända för?

ETIKETTER: Slå den löneförhöjningen!, Kvartalskapitalism och valårspopulism, Över 11 000 nya jobb har skapats

Debatt: Tomas Tobé vs Thomas Östros

Kategori: Allmänt

En mycket bra debatt fördes på Svt:s Dina frågor. Det jag reflekterade mest över var att i frågan om fastighetstaxeringen pratade Östros om framtida återinförd fastighetsskatt för hus som har ett MARKNADSvärde på 6 000 000 kr eller mer. I vanliga fall pratar man om taxeringsväde vilket oftast håller sig mer stabilt och motsvarar ungefär 75% av markandsvärdet. En sommarstuga i ett populärt område kan ha ett högt markandsvärde under exempelvis högkonjunkturer. Vi som bor i Stockholm och storstadsområden, vet om att ett hus inte  behöver ens ha de vardagliga faciliteterna för att uppnå ett högt marknadsvärde.


Något annat som sades av Östros är att de ca 11000 jobb som RUT-avdraget skapat är så pass få att de inte märks i statistiken. Att det därmot märks i dessa berördas ekonomi, familjeliv och tillvaro är tydligen ingen uppsida. Det var inte länge sedan som jag läste om att när det gäller statistikföring över sysselsättning i stort hamnar ca 12 000 personer i felmarginalen. Detta är vad Östros måste ha försagt sig om, att Rutans 11 000 anställda hamnar i felmarginalen när man pratar generellt om sysselsättning, därmed manipulerbart. Undrar hur dessa människor känner sig när de hör Östros inställning?

Länk till debatten, klicka här!





Att mörka förändrar inte faktum

Kategori: Allmänt

Allt mer fokus läggs på benämning av olika skrämselscenarion än en kreativ lösning på dagens problem. Liksom i allt annat är fokus på rätt sak avgörande för vilka mål som uppfylls. Denna cirkusliknande retorik är snarare en förnedring av folkets bedömningsförmåga än något hållbart.

I dagens DN:debatt presenterar (S) med Mona som partiledare de fyra nya mål som oppositionen har satt upp.

Så vitt jag vet talar ingen politisk parti för ökade klyftor som en lösning på Sveriges problem. Men lika bestraffning, dvs. där arbetande och pensionärer beskattas lika hårt är heller inget lönsamt svar. Varför ska vi som åhörare, efter varje mening som uttalas av oppositionen behöva ägna oss stundtals till att förstå om det som nyss sagts var en sänkning av pensionärernas skatt eller en förhöjd skatt för inkomsttagare. Gäller det en sänkning av den pensionärsskatten, vänligen säg det! Det garanterar oppositionen fler röster, men kruxet för tydliga budskap är att ”likabehandlingsprincipen” för pensionärer och förvärvsarbetare är lika bestraffning med höga skatter.

Inte heller minskar mutor utanförskapet, däremot gör inkludering det. Inkludering som innebär att man ser och ger värde till varje enskild individ så att de känner sig behövda. På så sätt kan även dem, luta sig tillbaka i gamla dagar och njuta av framgången av deras verk.

De fyra uppsatta målen som presenteras i DN-debatt idag verkar snarare vara en jämvikt av motsägelsefullhet än något konkret och realistiskt. Vad som behöver göras i landet tycks inte ha undgått Mona heller, men huret presenteras aldrig och det är just det som är utmaningen. Men visst, igenkännandet av ett problem är ett gott tecken, dessvärre blir vi undrande om tillvägagångssättet av lösningen.

Det talas i debatten också om socialberoendet som uppenbarligen är på grund av uppsägningar som är en följd av finanskrisen. Målet för (S) är tydligen att minska detta med en fjärde del. Kan någon (S) möjligen presentera hur detta ska ske?? Om man tolkar artikeln rätt, lär det ske snabbare än fram till år 2015 som de förespråkar, nämligen genom att byta ut försörningsstödet till de ”finare” namnet som Mona presenterar ” flerbarnstillägg” ” höjt tilläggsbidrag” ”höjt underhållsstöd” bidrag hit och bidrag dit. Det betyder att man byter ut orden från socialbidrag eller som det numera heter försörningsstöd till bidrag. Det enda som händer här är att utbetalaren ändras från socialförvaltningen till försäkringskassan. Mycket enkelt, fiffigt och effektivt om målet är att dölja och inte lösa!

För att inte gå vidare på varje enskild mening i denna debattartikel hänvisar jag er till den med en uppmaning till letandet av konkreta lösningsalternativ, dvs. om ni kan finna några sådana, för det gjorde nämligen inte jag. Läs DN-debatt Här!



-          A-kassan har blivit den omställningsförsäkring den är tänkt att vara.
-          En tydligare inriktning på anställningsstöd , matchning och stöd för jobbsökande 
           har införts.
-          Jobbskatteavdraget som har gett mellan mellan 15 000- 25000 kr varje låg och
           medelinkomsttagare, vilket troligen har gjort att drastiska åtgärder till överlevnad av
           tillvaron inte behövts tas pga. finanskrisen.
-          RUT avdraget har skapat över 11 000 jobb, främst för kvinnor.
-          ROT-avdraget har upprätthållit en fortsatt arbetsmarknad för byggnadsarbetare.
-          Nystartsjobben för både unga och utrikesfödda har införts.
-          Arbetsgivaravgifterna för unga under 26 år har halverats.
-          Studerandevillkoret har tagits bort så att studenter ska i större grad kunna arbeta under
           studietid. 
           Det ger både bättre ekonomi och en bättre meritförteckning för framtiden.
-          Vägarna till lärlingsplatser och yrkesutbildningar har breddats.
-          Skatter har sänkts för företag.
-          Revisiorsplikten slopats för vissa fåmansbolag.

-          Lärarlyftet har införts
-          Nya och tydligare mål i skolan har införts.
-          Obligatoriska skriftliga omdömen och ny betygsskala har införts.
-          Läsa-skriva-räkna-satsning  har gjorts.
-          Ökat stöd till elever som inte lär sig tillräckligt.
-          Statsning på matematik
-          Vassare Skolinspektion
-          Ökade resurser för forskning
-          Yrkeshögskola och ny gymnasieskol
-          Krav på lärarlegitimation på den som sätter betyg.


-          700 miljoner har satsats på barnfamiljer.
-          Flerbarnstillägget höjs från och med den 1 juli 2010 med 50 kronor per månad för
           det andra barnet, 100 kronor ytterligare per månad för det tredje barnet, 
           150 kronor per månad för det fjärde barnet och med 200 kronor per månad för 
           det femte barnet och varje ytterligare barn.
-          100 miljoner satsas på sommarjobb som förväntas skapa 15 000 heltidsjobb.
-          Särskild satsning på sommarskolor som ska möjliggöra för barn att läsa upp
           enstaka betyg över sommaren.
-          Mamma och pappa som exempelvis är vårdbiträde och metalarbetare får 
           tillsammans ca. 37 000 kr mer om året tack vare Jobbskatteavdraget.

          

-          Startkontakt för snabbare etablering för nyanlända invandrare.
-          Möjligheten till avdrag för hushållsnära tjänster har skapat över 11000 nya jobb
           där 4 av 5 personer kommer direkt från arbetslöshet.
-          Nystartsprogram där nystartscenter kommer att etableras i områden där få 
           arbetare och många har försörjningsstöd.

ETIKETTER: Jobbskatteavdraget, Kvartalskapitalism och valårspopulism, Över 11 000 nya jobb har skapats

c

Ja, hur Ska välfärden finansieras i framtiden?

Kategori: Allmänt

Det diskuterade Jan Björklund och Maria Wetterstrand i kvällens Agenda. För de logiskt tänkande står naturligtvis arbetslinjen som ett självklart svar, men frågan är om regeringen får fortsätta utveckla och förverkliga deras arbetsorienterade arbete.

Häromkvällen hörde jag en annan debatt som handlade om helt annat, nämligen Lanskrona. Där omnämndes bland annat segregationen och den höga arbetslösheten i vissa områden. Det fick mig att fundera över möjligheten till en politiskt eller laglig och villkorlig frizon för kommuner för att bekämpa olika problem som dessa brottas med. I detta fall tänker jag på en arbetsskapande linje i kombination med en utvecklande alternativt rehabiliterande linje som villkorar stödresurserna. Kanske en tillfällig dispensiell lagstiftning för enskilda kommuner?!

Mycket möjligt att jag är för ung och oerfaren för att förstå vidden av en sådan ytterlig åtgärd, men känslan är att man skulle kunna vända en negativ trend till något positivt för att sedan återgå till det normala. Dessutom tror jag på att en familj och framförallt föräldrar fungerar bäst när de får agera vad de är, föräldrar, dvs. de upplever barnens tilltro och framförallt känner egenvärde genom att kunna stå på egna ben. Just detta ämne känner jag för att skriva ett helt kapitel om, men det får bli en annan gång.

Arbetslösheten i stort men framförallt ungdomsarbetslösheten är ett hot för välfärden men särskilt för de berörda, då deras outnyttjade entusiasm och förverkligandet av deras kunskaper står på spel. Med dagens snabbt föränderliga värld både inom teknik, lagstiftning mm behöver man hålla sig ständigt aktiv för upprätthållandet av tidsenlig arbetsmetod. Dessutom så finns det en stor risk att ”praktiklystenheten” slocknar i en tvingande anpassning till en passiv tillvaro, där både självförtroendet och framtidstron försämras. En blocköverskridande lösning, som det också sades i kvällens agenda, känns närmast nödvändig för uppgörelsen för främjandet av ungdomsarbete om man nu ska ha landets bästa i sikte.

ETIKETTER: Rut skapar Jobb

Kvartalskapitalism och valårspopulism

Kategori: Allmänt

Kvartalskapitalism och valårspopulism, två sidor av samma mynt!

Vad gäller det första fallet har vi på senare tid haft många möjligheter till att få kunskap om orimliga hanteringar av bonussystem som ofta upplevts som kortsiktig ekonomistyrning av vissa företag. Om orsaken till att exempelvis USA-bankernas kortsiktiga beslut rent av varit av den giriga karaktären eller om dess ledningars förhoppning varit att framstå som duktiga, är svårt att veta i varje enskilt fall. Men ofta känns det som att det omöjligt kan undgå ledningar i varken banker eller andra företag att exempelvis de skyhöga bonusarna som de pusslar ihop försvårar möjligheten att få den "Vi känsla" som är så viktig för att få alla att dra åt samma håll, vilket är därmed skadlig för företagen på lång sikt.

I det andra fallet ger politiker fagra löften för att bli omtyckta och valda trots att de ofta vet att förslagen inte är bra för landet, ibland direkt skadliga på lång sikt, eller kanske till och med inte går att genomföra.

Lyckligtvis har vi som medborgare och ”statliga aktieägare” större möjlighet att genom vår röst påverka vilka ledare som får fortsätta styra, men hur gör man med bonusberoende VD:ar i börsbolag? Dessvärre anförtros de åt styrelser som också ofta sitter på skyhöga löner. En VD som inte har samma höga krav på sin ersättning innebär risk för deras egna löner, varför man hittar en like. DN presenterar idag en bra artikel på bonusar och ledarskap. Läs den här!

För att återkoppla till politiken tycks det finnas många synpunkter på regeringens olika reformer främst vad gäller pensioneringar och sjukförsäkringar. Vad man däremot inte kan säga, är att de har varit populistiska.  Både politiska reformer och förändringar i övrigt tenderar ofta till att skapa en viss oro. Det ska inte heller förringas att små grupper av befolkningen ibland kan komma i kläm, ofta av byråkratiska skäl tills saker stabiliserar sig.  Av den anledningen förvånas jag ofta över mätningar som görs ganska omgående efter att en reform trätt i kraft. I sådana fall tror man att folk förväntar sig kvartalsrapporter även i politiken. Om länder ska styras under samma förutsättningar som dessa berörda VD:ar tycks styra företag, finns det stor risk att man hamnar i liknande situation som Grekland befinner sig i idag, med en ekonomi som inte ger utrymme för reformer av något slag.

En modig politiker, värdig sin plats och värd att bli omtyckt, är den som vågar föra fram förslag och åsikter som kortsiktigt kan verka stötande för de som inte är ordentligt insatta, men som på sikt och med ordentlig information visar sig vara de rätta. Jag tycker mig ha sett tydliga tecken på alliansregeringens skickliga ledarskap. DN presenterade häromdagen en artikel som visar att fler delar min uppfattning. Artikeln handlar om skops senaste mätning på väljarnas betyg på regeringsalternativen. Mätningen visar att 54 procent tycker att alliansregering gör ett mycket eller ganska bra jobb. Läs även den artikeln här!


ETIKETTER: Inställningen är avgörande, Ett gemensamt ansvar,

Inställningen är avgörande

Kategori: Allmänt

Jag läste en artikel i DN igår som jag fastnade för och tänkt mycket på. Det var ledarskribenten Hanne Kjöller som skrev om Kasam- fenomenet, dvs. känslan av sammanhang. Ordet myntades av en professor i medicinsk sociologi som hette Aaron Antonovsky (1923-1994). Enligt denna professor kan den psykiska ohälsan bli större än fysiska om en människa förlorar sin sociala delaktighet. Hanne nämner också i artikeln en viss skuld hon som journalist kan känna, då hon menar att media ofta i strävan efter rubriker bidrar till en spridning av negativ energi. Hon påtalar om journalistvärldens favorituttryck som ”offer” och ”drabbad” och drar liknelser till sjukförsäkringsdebatten.

Inställningen och tankemönstret är avgörande i bland annat framgångar. Att leva sig in i framgångssituationer är känt även bland elitidrottare som ofta pratar om mental träning där de föreställer sig själv hurrandes bakom mållinjen. I DN:s artikel nämns också fall där sjukskrivna själva bidrar till en försämrad psykisk hälsa då de ofta pratar om sin sjukdom och sina smärtor. Detta i syfte om att upprätthålla den sociala acceptansen varför de är sjukskrivna.

Det intressanta jag fann med artikeln är just bekräftelsen på min egen filosofi som är enkelt beskrivet ”le och hela världen ler med dig”. Jag har alltid ansett rädsla vara människans största fiende. Jag anser också att, naturligtvis av välvilja, systemet i Sverige har skapat ett onaturligt behov av trygghet hos människor, som i mina ögon snarare stjälper än hjälper individen. Istället för att fokusera sig på den egna förmågan och kapacitet skapar man en illusion om en trygghet som eventuellt skulle innebära någon sorts räddning. Detta trots att vi vet om att inga systemlagstiftningar i världen kan upprätthålla den standard och livskvalité vi själva är kapabla till att skapa oss. 75- 80- eller 100 procentig ersättning vid exempelvis sjukskrivning innebär ändå med tiden en försämrad livskvalité då människan dras ur sitt sociala sammanhang. Det kan också vara en anledning till att vi ofta hittar nya intressen och engagemang efter pensionering.

Bara känslan av att en ”trygghet” som människor är vana vid skulle försvinna, tros skapa en oro som tycks vara större än vad situationen utan denna illusionerade trygghet skulle kräva. Jag är glad för denna trendbrytning som håller på att ske med förändrade sjukskrivningsregler och förtidspensioneringar. Förhoppningsvis räddar det människorna från att blint förlita sig på makroekonomiskt beroende system och istället ökar tilltron till den egna förmågan.



Glad Påsk allihopa!


ETIKETTER: Min inställning,