Mina Tre Kronor

Att leda ett demokratiskt land i vått och torrt?

Kategori: Allmänt

Demokrati i sig är egentligen lika med hög och lågkonjunktur samtidigt, då det aldrig finns tillfällen då landets samtliga medborgare är nöjda. Men, det är det enda rätta eller rättare sagt, det bäst hittills fungerande systemet. Lägg då till finanskris och valår på det, så får du regeringens nuvarande tillvaro. Är jag förvirrande? Inte alls tycker jag själv, det är vår verklighet som är förvirrande och alla som tar tillfället i akt för att få sin röst hörd under just valåret. 

Under de tre gångna åren har vi upplevt allt från Ökad Sysselsättning, Bättre Sjukvård med nya reformer som inneburit Större Fokus på Patienten, Ökad Trygghet inom Rättsväsendet, Bättre Villkor för Förvärvsarbetare, Bättre Villkor för Anställning av Unga, en Blekning av en del av den Svarta Sektorn, Tillrättavisande av Trygghetspaket som A-kassesystemet, Förtidspensionering samt Sjukförsäkringen, vårt lands Ordförandeskap i EU, incitament för främjandet av bättre Integration, förebyggande av all form av Utanförskap, tydligare och striktare linjer för en förhöjd Kvalité Utbildning, ökad Ekonomisk Trygghet för Barnfamiljer, Vår tids värsta finanskriser sedan 30-talet, Varsel av tusentals människor, Brinnande lågkonjunktur och slutligen FORTFARANDE STARKA FINANSER.  

Troligtvis har jag inte ens nämnt hälften av vad som pågått under denna mandatperiod och det är inte meningen heller. Vad jag istället vill säga är att ledarskapet fungerar bäst när den får fokusera mer på arbetet och målen och mindre på valårsopinionen. Valår är egentligen lika mycket tillrättavisande som skadliga för ett målinriktat politiskt arbete.

På senare tid, särskilt de senaste månaderna har vi upplevt både starkt ledarskap i form kontroversiella förslag som exempelvis eventuellt framtida förhöjd pensionsålder men också förmånliga men icke vinstbringande reformer såsom sänkt pensionärskatt. Arbetslinjen får bromsas upp för att sedan överleva. Som jag skrev ovan har mycket hänt under denna mandatperiod, men pensionssystemets grund, för att exempelfiera något, lades inte av den nuvarande alliansregeringen. Med risk att få 1,7 miljoner pensionärer emot mig, vågar jag påstå att den lades fram som en lösning av deras egentillverkade ohållbara system. Det pensionssystem som dagens pensionärer hade byggt upp tidigare utgick ifrån en genomsnittlig tillväxt av BNP:n på 3,5 procent per år, vilket tycks ha varit förmånligt men endast under just dessa tillväxtpreferenser. När det senare under samhällsekonomiskt sämre tider visade sig dra åt snaran om pensionärernas ersättningar tvingades blocköverskridande reformer fram om ett nytt pensionssystem. 

För att göra en lång historia kort, är tidsenliga granskningar av alla reformer alltid nödvändiga. Men dagens svar för en tryggare framtid, med den demografiska utveckling innebärande stora pensionsavgångar framöver, är att så många som möjligt arbetar. Finanskrisen har påverkat pensionssystemet negativt, vilket har gjort att regeringen har vid två tillfällen sänkt skatten för landets pensionärer och en tredje gång är utlovad. Ändå målas de arbetsfrämjande åtgärderna, som exempelvis Jobbskatteavdraget som orättvisa, trots att det även muntrar upp till bättre skattevillkor för pensionärer som önskar sig sysselsättning. Om regeringens politik med andra ord skapar mera välstånd i landet framöver så gynnar det alla. Det rådande valåret förskjuter egentligen fokusen en aning på annat. 

För att inte missförstås vill jag understryka nödvändigheten med begränsade mandatperioder men man måste även se över dess negativa effekter för ett långsiktigt jobbskapande och hållbar lösning.

Från den motsatta sidan är det ännu tydligare att den övergripande prioriteringen är en valvinst, varför det utlovas allt till alla. En orimligt stor börda förskjuts till framtiden, till våra barn och barnbarn. Dessa vallöften tillsammans med en annalkande högkonjunktur skulle också innebära en risk för mörkläggning av ledarskapets verkliga innebörd. Som vanligt gillar jag att bryta ner saker till det enkla vardagliga planet och i detta fall tänker jag att vältring över problem och kostnader på barn och barnbarn är väl inte vad föräldrar är direkt kända för?

ETIKETTER: Slå den löneförhöjningen!, Kvartalskapitalism och valårspopulism, Över 11 000 nya jobb har skapats

Kommentarer

  • mikael säger:

    Hej!



    Bra skrivet!.



    Nu måste vi ta och fundera över varför det ser ut som det gör i Sverige, dvs varför arbetslösheten fortsätter att öka, för det gör den bland i första hand de med universitets och högskoleutbildning.



    Om arbetsgivarna istället sänkte sina krav på arbetslivserfarenhet till inga eller minimala krav på arbetslivserfarenhet så skulle vi se att en stor del av arbetslösheten försvinner fort som tusan.



    Det ser man i Kanada och Amerika, där man har Entry Level jobs, det har medfört att just de med universitets eller collegeexamen har ingen eller nästan ingen arbetslöshet.



    Dessutom handlar det om attityder, dvs det är viktigt att arbetsgivare inte ser människor som oanställbara, vilket de gör i Sverige. Det ser vi tex i TCO rapporten "Jakten på anställningsbarhet" och rapporten "Akademi eller verklighet" från Svenskt Näringsliv. Deras negativa inställning till just nyutexaminerade unga akademiker medför att arbetslösheten skenar bland denna grupp av individer.



    Många av dessa har därför drabbats extra hårt av det borttagna studerandevillkoret, och många upplever också att de inte har råd att fullfölja sin utbildning på grund av det borttagna studerandevillkoret.



    Vi ser också att alltfler under sina studier söker "studerandevisum" till just Kanada och Amerika , och detta har ökat sedan man tog bort studerandevillkoret. Många vill utvandra från just Sverige därför att de inte får jobb någonstans trots att de både har en bra utbildning och trots att de anstränger sig mycket hårt för att få ett jobb.



    Många har nämligen upptäckt att just ungdomar, och nyutexaminerade unga akademiker har bättre förutsättningar utanför EU på grund av att man där har systemet med Entry Level jobs, som gör steget mellan utbildning och arbete mycket enklare, och kraven på erfarenhet är mycket mindre än i Sverige och EU.



    Mvh



    Mikael

    2010-04-20 | 12:24:20

Kommentera inlägget här: