Mina Tre Kronor

”Man kan endast ge bort det man har”

Kategori: Allmänt

Vad menade han med det? frågandes gick jag och funderade över min farfars ord som han just sagt. Varför skulle han alltid prata så konstigt? Ofta undrade jag om jag var den enda som inte förstod vad han sa. Han hade nämligen en förmåga att prata till både vuxna och barn på samma vis. En enda mening, men med väldiga budskap. Förstod de andra barnen, mina många kusiner, eller lyssnade de någonsin på vad farfar ville ha sagt.

Farfar, en man med en fantastisk karaktär. De flesta uppfattade honom som mycket hård, men alltid rättvis. Troligtvis formades hans hårda fasad genom hans uppväxt. En uppväxt som säkerligen många i hans generation och omgivning upplevt. Barfota på bar mark blev han föräldralös efter att även hans mor så småningom gick bort vid 12-års åldern, fadern hade gått bort när han var sex år. Att så tidigt som möjligt bli eller uppfattas som vuxen var det enda anständiga och respektabla. Därför var giftermålet med farmor några år därefter snarare en nödvändighet än något kärleksfullt. 

Han lyckades trots allt skapa ett drägligt liv och lite därtill, till sig själv och alla de överlevande sex barnen. De två yngsta barnen lyckades utbilda sig till det bästa någon kunde på denna tid, vilket naturligtvis var ett högt betyg även för honom.

Hur som helst ska inte dessa rader handla om farfars liv utan snarare om hans betydelse för mig. Hans gåtfulla ord har tvångsfullt fastnat i minnet, med en ständig undran över vad han menat. Utan att jag aktivt vidtagit några uppslagsverk eller dylikt, har livet fört mig in i dessa ords betydelser. Oftast fler än en gång. Hans kortfattade uttryck har visat sig genom åren ha ofantliga betydelser. Det har naturligtvis gjort saknaden större och större, även om jag idag inte minns att jag som tio åring sörjde hans död särskild länge. Min eviga coach. Det är vad han är för mig idag. Någon som proppat mig full med konstiga meningar för att sedan kunna dra nytta av dem livet ut. Hans inställning till livet, som både jag och de flesta i hans omgivning verkar ha smittats av, var närmast teorin om karma. Han utgick alltid ifrån inställningen om att behandla andra på det sätt som man själv vill bli behandlad.


Jag har ofta undrat om han var den första och absoluta grundstenen till min personlighet. Hans delaktighet i mitt liv har i varje fall bidragit till ett enormt intresse för samhället ur fler än ett perspektiv. Ett av favorituttrycken har kommit till att bli när han sa ”man kan endast ge bort det man har”. Det han menade var att du inte kan förvänta dig mer av någon än det de har förmåga till att ge dig. Är man den generösa typen som intresserar sig för allt och alla, så är det vad man kan erbjuda människor, nämligen givmildhet i olika former och vice versa. Under åren har jag känt detta ”ordspråk” passa in i de flesta sammanhang, inte bara hos enskilda människor. I personliga CV:n, boksammanfattningar, politiska partiprogram, ja allt. Det kanske också är därför som många väljer att presentera sig på något sätt, genom att visa vad man har att erbjuda. I väljarnas fall gör man självfallet inte det bästa valet att på orden tro de presentationer man läser och hör utan genom att analysera det som är sagt och se till historien. Därefter utforma sin egen uppfattning om saker och ting.

Visserligen kan det tyckas väldigt självklara saker som farfar lärt mig. Det kan också kallas för ”sunt förnuft”, men sunt förnuft upplevs i större grad som just det, om man tydligt formulerar det i ord. Därför har min farfars budskap alltid varit en följeslagare i mina handlingar, i arbetet men också i privatlivet.


Kommentarer


Kommentera inlägget här: