Mina Tre Kronor

Partiledardebatten - Uppmuntran vs bestraffning

Kategori: Allmänt

Årets första partiledardebatt skedde idag. Det ska bli ett sant nöje att följa fortsättningen på det spännande valår vi har framför oss, där alliansregeringens arbete möts av en skrämselinriktad opposition som med ljus och lykta söker efter laddade ämnen att förvränga och anspela på.

17 miljarder kronor satsas på rehabilitering för de sjukskrivna idag. Oppositionen vill vara tydligare med landets sjuka. De vill ge dem klara besked redan från första dagen och det lyder på följande sätt, här får du ersättning på 80 procent och acceptera att du är oduglig. De vill stänga igen dörren i ansiktet på folk utan att man överhuvudtaget bryr sig om vad de vill och vad de är kapabla till. Det är ingenting som vi hittar på utan det har vi facit på, för det har skett i 12 år innan alliansregeringen tog makten. 140 människor om dagen fick sin framtid dömd genom utslussning från arbetsmarknaden av oppositionen.

Ett annat ämne som debatterades var arbetsgivaravgifterna som kommer att höjas till det dubbla för alla som är under 26 år. Det är en återgång till det gamla sättet innan alliansregeringens införande av sänkt arbetsgivaravgifter för ungdomar. Är det stimulans till ungdomsarbetslösheten?  Vi går en framtid tillmötes där allt färre ska försörja allt fler och den enda lösningen är stimulans till fler arbetstimmar. Det är också den enda vägen vi kan trygga våra pensionärer en värdig framtid och inte genom att försöka bestraffa arbetsinsatser genom höjda skatter. I slutändan leder det till missnöje, ökade sjukskrivningar och likgiltighet i valet mellan arbete och bidrag. Vi måste utöka kakan och inte omfördela den för den kaka vi har, räcker inte. Det går inte att omfördela utan att ett annat viktigt område blir lidande, utan det görs endast genom ökad stimulas till arbete och rättvis behandling av den som arbetar.

Jag har nu senast noterat att både Ylva Johansson (S) uttryckte ordet ”välbeställda” under en debattprogram på aktuellt den 19/1 och Lars Ohly på partiledardebatten idag den 20/1, där han pratade om ”de rika”.  Ohly menade att man sänker inkomstskatten för ”de rika”. Vilka är dessa egentligen? Alla som inte är bidragsberoende? Alla sjuksköterskor och vårdbiträden? alla metallarbetare  och säljare inom handeln? förskolepersonal och lärare? För det är nämligen dessa som har gynnats av jobbskatteavdraget. Det är inte Investors ägare och det är inte bankdirektörerna. För att inte tala om att Sverige består så gott som helt av mellan och låginkomsttagare.  De sk. ”Välbeställda” skulle behöva rånas till sista kronan och fortfarande inte kunna täcka det bidragsberoende som oppositionen vill bidra till.

Sanningen är att vi har provat oppositionens politik och bidragssystem, vi vet vad det leder till. Det är definitivt inte effektivitet och produktivitet. Nu är vi beredda på att fortsätta göra något nytt trots oppositionen uppmålade skrämselscenarion.  Vi vill arbeta för att varje individ ska känna sig delaktig i detta land. För det är mina vänner, äkta rättvisa och omtanke gentemot landets alla medborgare.

Läs DN:s artikel om dagens partiledardebatt.

Kommentarer

  • mikael säger:

    Hej!



    Dagens Partiledardebatt i riksdagen var viktig. Vi kan alla se att två olika konstellationer står mot varandra. Däremot bör vi vara försiktiga med retoriken för att inte "få blod på våra händer".



    Jag blev förvånad att man inte gav mer utrymme till ungdomarnas situation idag. Nämligen fler ungdomar ut i utanförskap därför att fler har idag en högskoleutbildning.



    Vi kan konstatera att de med längre teoretiska högskoleutbildningar och examen inom någon av de samhällsvetenskapliga disciplinerna är idag de stora förlorarna. De är aktiva och söker jobb , men möts av ett samhälle där arbetsgivarna sorterar bort dem direkt. Många har sökt flera 1000 jobb, men blivit bortsorterade varenda gång. Det är idag ingen som följer upp det här och funderar över varför vill ingen anställa dessa kompetenta personer med färsk examen och nya kunskaper?.



    Själv brinner jag för denna fråga eftersom jag ser att så många av de jag själv studerade tillsammans med inte får in en fot på arbetsmarknaden utan hela tiden blir bortsorterade överallt där de söker jobb.



    Visst, det kan vara så att det är bristen på erfarenhet som gör att de sorteras bort, men

    vad är då den högre utbildningen som man investerat i värd?



    Jag har jämfört med omvärlden och där kan vi konstatera att det är mycket färre som blir

    arbetslösa efter examen inom just de samhällsvetenskapliga disciplinerna.



    Jag har noggrant analyserat hur det ser ut i

    tex Amerika och Kanada och där är övergången

    mellan högre utbildning och arbete mycket smidigare beroende på att man vill verkligen satsa på just samhällsvetarna, de har nämligen mycket hög status.



    Dessutom så har man satsat mycket på samverkan mellan akademi och verklighet. Denna samverkan

    kallas för "University-Community Partnerships" och är mycket framgångsrik därför att det leder till att studenterna får med sig den erfarenhet de behöver under sin utbildning för att sedan mycket lättare komma in på arbetsmarknaden.



    Dessutom så har man Entry Level Jobs - No Experience Needed där övergången mellan utbildning och arbete är mycket enkel och utan hinder.



    I Kanada så har man sitt Federal Student Experience Program som gör att studenterna inte har något behov av några bemanningsbolag därför att det är en samverkan mellan den federala staten och universitet och college så att de får tillgång till kvalificerad arbetslivserfarenhet under sin utbildning och det är direkt kopplat till individens utbildningsprogram. Sedan är det som så att federala myndigheter skriker efter just akademiskt utbildade samhällsvetare och därför har man satsat på att erbjuds spetskompetens som behövs för just jobb inom federala myndigheter. Detta görs genom något som heter The Canada School of Public Service.



    Så vi har mycket att lära av Kanada när det gäller just samverkan mellan akademi och verklighet, för

    att våra samhällsvetare skall bli eftertraktade på arbetsmarknaden istället för som idag åka ut i ofrivilligt utanförskap och bli utsatta för Svenskt Näringslivs hatpropaganda som finns i rapporten akademi eller verklighet där de smutskastar alla samhällsvetare kollektivt genom att kalla dem oanställbara.



    Vad som händer idag är att samhällsvetarna får nog av att inte få en chans och alltfler väljer att antingen avbryta studierna i förtid och lämna landet eller att göra färdigt utbildningen och ta ut sin examen och sedan utvandra/emigrera bort från Sverige och EU där vi ändå inte är önskvärda.



    Många söker sig till Amerika, Kanada och Australien där de tas emot med öppna armar.

    2010-01-20 | 17:02:05
  • Deshira säger:

    Hej Mikael



    Det var inget fåordig kommentar jag fick, men kloka ord var det!



    Som du själv skriver borde vi ta till oss mer av omvärlden. Vi har intagit en arbetslinje och förhoppningsvis får vi möjlighet att utveckla den betydligt mer och kanske även tillämpa sådana framgångsrika koncept som du beskriver i din kommentar.



    Tack för besöket och tveka inte med att dela med dig fler erfarenheter och kunskaper.



    hälsningar,

    Deshira



    2010-01-20 | 17:26:20
    Bloggadress: http://jagitrekronor.blogg.se/

Kommentera inlägget här: