Mina Tre Kronor

För bitter för att säga tack

Kategori: Allmänt

Halvdinglande ner för trappan imorse hörde jag min man säga ”älskling, grattis”. Till vad mumlade jag.  Till den internationella kvinnodagen sa han samtidigt som han fortsatte höra nyheterna där det pratades om kvinnors rösträtt mm. Suck, fick han till svar. En underbar man som alltid ställer upp för mig till 110 %. Impulsivt tänkte han väl byta ut ”god morgon” för omväxlingens skull, antar jag. Jag kom samtidigt till att tänka på min lågstadielärare i mitt hemland. En fantastisk kvinna som brydde sig om alla och särskilt om tjejer och barn som hon misstänkte hade problem.  Hon var från en mycket välutbildad familj som också var mycket betydelsefulla inom politiken. En av dem var hennes bror Fehmi Agani.

Jag kom nämligen att tänka på den enda gången jag någonsin gav henne något. Det var en fjuttig liten bukett med blommor just på den internationella kvinnodagen. Naturligtvis med förväntningarna om att hon skulle bli glad. Istället fick jag en djup suck till svar och ett utlägg om att ”var dag ska vara våra dagar, se till att du kräver det i framtiden”. Varken utan tack eller kram gick jag gråtfärdig tillbaka till min plats i klassrummet och funderade över vad det var för fel jag gjorde.

Är det lämpligt att gratulera en kvinna på internationella kvinnodagen? Jag hade kunnat acceptera det, om du samtidigt har en gåva som exempelvis handlar om att göra alla resterande dagar på året lättare för en kvinna. Det spelar ingen roll vilka kvinnor egentligen, här i Sverige eller i Afghanistan. Sett ur det utländska perspektiv som jag har, kan jag tycka att kvinnor har det bra i Sverige. Men när jag utgår ifrån det samhälle jag lever och särskilt den modernisering som i övrigt råder i detta land, tycker jag att det fortfarande finns mycket kvar att göra.

Det positiva på senare tid är att var dag verkar mer eller mindre vara en kamp för en förändring av kvinnans levnadsvillkor. Både inom politiken som i näringslivet försöker man uppnå en jämställdare värld, även om tempot känns lågt.

I samband med denna dag har Moderata kvinnor utsett Centrum för Rättvisa till 2010 års Jänta för deras engagemang med att ge upprättelse till kvinnor som inte tilldelats utbildningsplats pga. könsdiskriminerande antagningsregler

och Lars Ohly till 2010 års Jante för hans medverkan till beslutet om att avskaffa Rut-avdraget vid en eventuell rödgrön valvinst.

Dessa priser delas ut till personer eller organisationer som antingen hjälper eller stälper kvinnors möjligheter.

Själv skulle jag vilja utnämna Maud Olofsson till året Pärla, för hennes engagemang för kvinnors företagande och hennes tydliga ställningstagande trots att det under finanskrisen ofta har blåst ordentligt hett om öronen.

Till Årets lågvattenmärke skulle jag utnämna finansmannen Mats Qviberg som nyligen uttalade sig om att styrelseuppdrag inte var något för kvinnor.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: