Mina Tre Kronor

Kategorisering

Kategori: Personligt

Den senaste tiden har jag stött på begreppen ”introvert” och ”extrovert” ovanligt ofta. Artiklar och bloggar om ämnet publiceras på löpande band. Jag blir alltid lika konfunderad om vad jag själv är, introvert, extrovert eller något mittemellan, ambivert. Jag landar som i mycket annat att jag inte helt känner igen mig i någon av beskrivningarna. I grova drag kan man säga att introverta människor beskrivs oftast som ensamvargar, inte trivs allt för mycket i sociala aktiviteter, tänker först och handlar sen eller bara nöjer sig med att tänka. Extroverta är ”socialt kompetenta” personer, öppna, framåt och trivs som fisken i vattnet i sällskap.  Som jag har förstått är det människor som snabbt anpassar sig efter omgivningen och kan stå och prata hur länge som helst om det som stunden och sällskapet erbjuder. Jag stortrivs bland människor men inte bara för den fysiska närvarons skull, utan mest på grund av intresset för erfarenheten bakom människan. Jag kan vara lika eftertänksam som impulsiv, helt beroende på stunden och ämnet.

För några veckor sedan fastnade jag lyssnandes, under ett mingel, på vädersnack i ca. 35 minuter. När vi slutligen kom loss, frågade min väninna om hur jag mådde med tanke på att jag inte hade sagt ett ljud på väldigt länge. Bra sa jag, men vädersnacket tar kol på mig. Om jag vill veta om vädret gör jag det på ett betydligt effektivare sätt genom att gå ut och känna av, alternativt tittar på SMHI prognosen på min iPhone, sa jag väldigt tydligt. Nee, just det, du hade helst velat fråga dem om de är Moderater, Folkpartister eller Sossar sa min väninna skrattandes. Jag kan tyvärr inte säga att hon hade fel, för visst är det så att jag älskar människor och vill ofta veta mer om dem, inte om vädret. Har de en brytning vill jag gärna veta var ifrån, har de kryckor med sig, vill jag gärna veta vad som hänt. Jag vill gärna veta hur de tänker och vilka erfarenheter de har. Jag är oerhört nyfiken på människor, naturligtvis med en mjukstart av kallprat till en mycket begränsad tid. (Det räcker med hej ;) )

Inte många dagar därefter ovannämnda tillfälle, var jag på ett födelsedagsparty. I tron om att jag inte var den enda politikern, med tanke på att personen som fyllde år var själv politiker, hade jag inte förberett mig på den berömda frågan hur jag kände födelsedagsbarnet. Aningen sen som jag var, fick jag inga fem minuters tystnad för att under tiden förbereda mig för kallprat, utan min första diskussion dök rakt in i politiken. På den "bryta isen" frågan ovan, svarade jag väldigt spontant att jag och födelsedagsbarnet jobbar åt samma håll. Det skapade naturligtvis ännu mera nyfikenhet och spänning så fler började lyssna. Åt samma håll? kom nästa fråga. Ja, vi är båda moderater sa jag och frågorna fortsatte ställas en efter annan. Vilket uppdrag, hur länge, vilka frågor som intresserar mig, vad jag vill göra inom politiken i framtiden... Jag tänkte på samtalet som jag hade haft innan om kallprat och faktiskt kände mig kluven i vad som var bäst. Jag trivdes med samtalet om politik men frågan är vad de andra tänkte. För första gången hade jag ingen koll. Själv hade jag lämnat ut mig totalt, men visste inte till vem.

För att återkoppla till ämnet om introverta och extroverta människor behöver inte gränsdragningen vara så hård. Många av oss är nog någonting däremellan. Intresse är en viktig ingrediens. Rätt samtalsämne kan få den mest inåtvända att ta för sig passionerat, medan det kan sätta munkavel på en annan som är utåtriktade.

Jag älskar människor men skippar gärna att prata om vädret!

Läs mer om ämnet:

Johan Norberg blir påkommen

 Svd: Personligheterna med oss från födseln  

 

 

dök

Kommentarer


Kommentera inlägget här: