Mina Tre Kronor

Kvällens uppdrag granskning

Kategori: Allmänt

Nehal: Min dröm är att ha ett bra jobb

När hon hade fått frågan av Janne Josefsson på uppdrag granskning om hennes dröm, blev hon avbruten av sitt barn som hängde runt benen. Hon sa försiktigt till barnet, för att sedan svara på frågan. Med en, vad jag tolkade, lätt drömmande blick sa hon ”min dröm är att ha ett bra jobb”.

”Jag vill inte äta mediciner” sa en annan kvinna. Denna  kvinna ansåg sig själv vara fattig. Hon tillade att hon vill försörja sig själv. Som jag tolkade det, efter flera praktikplatser som inte lett till jobb, var hon i behov av medicinsk hjälp.

I båda fallen blev jag väldigt rörd, för jag vet vad de talar om. Jag har själv vittnat sådana önskningar av människor som inte känner tillhörighet någonstans. Jag har föräldrar som genomgått en labyrintliknande process i flera års tid innan de börjat jobba i yrket de var utbildade till (dock har de jobbat med annat under tiden). Det handlar ofta om fullt kapabla människor som inte ryms in i vårt samhälle.  Här men ändå där, någonstans i ingenstans, för landet Sverige går det knappt att kalla det. Det sägs att i vissa ställen behöver man inte ens tala svenska och i vissa fall har dessa områden lett till att svenskan med brytning blivit en ”dialekt”.  

I julas hade jag ett långt utlägg med en utav kommunens tjänstemän om varför jag var moderat, han var för övrigt den andre för den kvällen som blev förvånad över att jag som hade utländsk bakgrund var moderat. Det är få gånger som jag riktigt går igång än när någon kommer just med dessa fördomar. Det vittnar om okunskap om vad som är meningsfullt i livet. Det vittnar om mediernas mörkning av regeringens skapande av möjligheter på arbetsmarknaden för invandrare. Det vittnar om en illusion om att människor ska tas hand om likt ett husdjur, bara för att de kommer utifrån. Trots alla skriverier som gjordes för många år sedan om ingenjörer och läkare som taxiförare och beskrivning av andra hinder på arbetsmarknaden för icke svenskfödda, tycks alla ha glömt bort tiden innan alliansregeringen. Det var den tiden då invandrare utan uppehållstillstånd inte fick jobba. De hade alltså inte arbetstillstånd. Denna tid (utan uppehållstillstånd) kunde dröja upp till över fem år. Tänk dig själv utanför arbetsmarknaden i över fem år, lägg därtill ett annat språk som modersmål, addera det med fördomar som ofta finns därute om just sådana som du… tänk vidare… och tänk lite till…

Det talas om barnfattigdom, ett begrepp vars definition ifrågasattes vid ett tillfälle av en vän vilket gjorde mig väldigt irriterad. För även jag hade bestämt mig för att ta det säkra före osäkra och tro på att det måste finnas. Jag drog slutsatsen att det måste vara mest ensamstående mammor som inte får tiden, jobbet och familjelivet att gå ihop, vilket jag vet att det finns. Detta trots att regeringen genomfört flera skattelättnader som gynnar bland andra just denna grupp. Har Rädda barnen gjort studier på det, så måste barnfattigdom finnas, även om jag också vittnat till människor som av olika anledningar inte har förmågan att sköta varken hushållsekonomi eller sina vanor och ovanor, dock inte på grund av bristande ekonomsikt stöd från samhället. Majblommans generalsekreterare kallar studierna ”enkla förstudier” men som bevisligen får grandiosa genomslag spelade på människor medkänsla. Ynkligt och fegt! I mina ögon hade handlingar och propagandan som detta kunnat varit ensam faktor till människors politiska ställningstagande. Ställningstagande för utökad pjoskande med människor bara för att de är ”diagnostiserade” att vara utifrån, ett annat land och dömda att med eller utan egen vilja förbli bidragstagare. Det, mina vänner är en enkel biljett till utanförskap!

Regeringen har oerhört mycket att göra när det gäller arbetslösheten i Sverige särskilt nu vid dessa kristider. Men min röst, mitt engagemang och min fulla respekt fick Reinfeldtregeringen när de öppnade upp möjligheten för alla människor i detta land att kunna börja arbeta när som helst och känna delaktighet i vårt samhälle. Visserligen eliminerades inte utanförskapet på stuts, något som i många, många år byggts upp i vissa områden. Inte heller skedde några drastiska minskningar av arbetslösheten genom den arbetsmarknadspolitiska reformen ”FAS3” som riksdagen förbjöd. Men det ger människor ett sammanhang. Det ger människor ett nätverk och kontakter. Det ger människor förhoppningsvis hopp om en bättre morgondag och tillhörighet. För var dag ger det människor bättre förutsättningar än vad de hade dagen innan. Det är bättre än att bli ”diplomerad” till utanförskap med ”meriten” som förtidspensionär eller sakna uppehållstillstånd.

 

 

 

 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: