Mina Tre Kronor

Mitt politiska engagemang

Kategori: Allmänt

I Värmdö kommun vill jag se en förenklad och praktisk organisation. Jag vill se struktur och tydlighet i en tillåtande miljö som stimulerar engagemang och arbetsglädje. Kommunpolitik för mig, innebär att praktiskt lösa konkreta frågor. I vår kommun ser jag tre områden som primära:

-       Att skolorna gör ett rejält lyft kunskapsmässigt och lockar till sig länets bästa medarbetare

-       Att äldrevården styrs av kvalité och varje enskild behov

-       Att initiativ till medverkan till planeringen av ett långsiktigt vägnät tas.

 
 
   
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kvällens uppdrag granskning

Kategori: Allmänt

Nehal: Min dröm är att ha ett bra jobb

När hon hade fått frågan av Janne Josefsson på uppdrag granskning om hennes dröm, blev hon avbruten av sitt barn som hängde runt benen. Hon sa försiktigt till barnet, för att sedan svara på frågan. Med en, vad jag tolkade, lätt drömmande blick sa hon ”min dröm är att ha ett bra jobb”.

”Jag vill inte äta mediciner” sa en annan kvinna. Denna  kvinna ansåg sig själv vara fattig. Hon tillade att hon vill försörja sig själv. Som jag tolkade det, efter flera praktikplatser som inte lett till jobb, var hon i behov av medicinsk hjälp.

I båda fallen blev jag väldigt rörd, för jag vet vad de talar om. Jag har själv vittnat sådana önskningar av människor som inte känner tillhörighet någonstans. Jag har föräldrar som genomgått en labyrintliknande process i flera års tid innan de börjat jobba i yrket de var utbildade till (dock har de jobbat med annat under tiden). Det handlar ofta om fullt kapabla människor som inte ryms in i vårt samhälle.  Här men ändå där, någonstans i ingenstans, för landet Sverige går det knappt att kalla det. Det sägs att i vissa ställen behöver man inte ens tala svenska och i vissa fall har dessa områden lett till att svenskan med brytning blivit en ”dialekt”.  

I julas hade jag ett långt utlägg med en utav kommunens tjänstemän om varför jag var moderat, han var för övrigt den andre för den kvällen som blev förvånad över att jag som hade utländsk bakgrund var moderat. Det är få gånger som jag riktigt går igång än när någon kommer just med dessa fördomar. Det vittnar om okunskap om vad som är meningsfullt i livet. Det vittnar om mediernas mörkning av regeringens skapande av möjligheter på arbetsmarknaden för invandrare. Det vittnar om en illusion om att människor ska tas hand om likt ett husdjur, bara för att de kommer utifrån. Trots alla skriverier som gjordes för många år sedan om ingenjörer och läkare som taxiförare och beskrivning av andra hinder på arbetsmarknaden för icke svenskfödda, tycks alla ha glömt bort tiden innan alliansregeringen. Det var den tiden då invandrare utan uppehållstillstånd inte fick jobba. De hade alltså inte arbetstillstånd. Denna tid (utan uppehållstillstånd) kunde dröja upp till över fem år. Tänk dig själv utanför arbetsmarknaden i över fem år, lägg därtill ett annat språk som modersmål, addera det med fördomar som ofta finns därute om just sådana som du… tänk vidare… och tänk lite till…

Det talas om barnfattigdom, ett begrepp vars definition ifrågasattes vid ett tillfälle av en vän vilket gjorde mig väldigt irriterad. För även jag hade bestämt mig för att ta det säkra före osäkra och tro på att det måste finnas. Jag drog slutsatsen att det måste vara mest ensamstående mammor som inte får tiden, jobbet och familjelivet att gå ihop, vilket jag vet att det finns. Detta trots att regeringen genomfört flera skattelättnader som gynnar bland andra just denna grupp. Har Rädda barnen gjort studier på det, så måste barnfattigdom finnas, även om jag också vittnat till människor som av olika anledningar inte har förmågan att sköta varken hushållsekonomi eller sina vanor och ovanor, dock inte på grund av bristande ekonomsikt stöd från samhället. Majblommans generalsekreterare kallar studierna ”enkla förstudier” men som bevisligen får grandiosa genomslag spelade på människor medkänsla. Ynkligt och fegt! I mina ögon hade handlingar och propagandan som detta kunnat varit ensam faktor till människors politiska ställningstagande. Ställningstagande för utökad pjoskande med människor bara för att de är ”diagnostiserade” att vara utifrån, ett annat land och dömda att med eller utan egen vilja förbli bidragstagare. Det, mina vänner är en enkel biljett till utanförskap!

Regeringen har oerhört mycket att göra när det gäller arbetslösheten i Sverige särskilt nu vid dessa kristider. Men min röst, mitt engagemang och min fulla respekt fick Reinfeldtregeringen när de öppnade upp möjligheten för alla människor i detta land att kunna börja arbeta när som helst och känna delaktighet i vårt samhälle. Visserligen eliminerades inte utanförskapet på stuts, något som i många, många år byggts upp i vissa områden. Inte heller skedde några drastiska minskningar av arbetslösheten genom den arbetsmarknadspolitiska reformen ”FAS3” som riksdagen förbjöd. Men det ger människor ett sammanhang. Det ger människor ett nätverk och kontakter. Det ger människor förhoppningsvis hopp om en bättre morgondag och tillhörighet. För var dag ger det människor bättre förutsättningar än vad de hade dagen innan. Det är bättre än att bli ”diplomerad” till utanförskap med ”meriten” som förtidspensionär eller sakna uppehållstillstånd.

 

 

 

 

Migrationens kraft

Kategori: Personligt

En bok av av Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt

104 sidor med oerhört matnyttig och allmänbildande information. Förutom författarnas starkt drivna synpunkter om en mänsklig rättighet att röra sig över nationsgränser, slår boken hål i väldigt många myter om invandring och presenterar betydelsen av ”invandrarna” för detta land. Forskning och statistik läggs fram i boken på ett lättbegripligt sätt som gör att man får en och annan tankeställare. Det som jag gillade mest var att boken avslutas med en sammanfattning av de svenska fackförbundens roll i propagandaspridningen och fördomsfullheten. Läs mer om boken här!

Hur mycket jag än gillar boken så tror jag att tankarna som förs fram i boken om öppna gränser är före sin tid, men så är det med alla "gräsrotsrörelser", de vågar och tar avstamp för en kanske för stunden tillsynes visionär framtid. 

Med min bakgrund som invandrare berörde boken mig i flera avseenden. Den flykt som ofta beskrivs i boken, känner man väldigt väl igen även om min flykt har varit långt mycket säkrare. Många minnen väcktes till liv och först nu när man själv är förälder reflekterar man över föräldrarnas svåra beslut att lämna hemmet, resan till Sverige och hur den gick till samt mor och fars handling till att klä upp sig och oss strax innan gränsen till Sverige, för att ge sken av en potentiell tillgång för landet såsom man gör inför anställningsintervjuer. 

Nedan följer en text som jag skrev ihop för ca ett år sedan som uppgift på en utbildning på framförandeteknik, där första talet skulle vara en ”ice breaker” och innehålla något personligt.

 

 

 Längtan efter sanningen

Min längtan efter sanningen började redan när jag var liten då jag växte upp i ett fjärran land. Det började med total tystnad efter föräldrarnas order, lyssnandes på nyheterna på ett språk som bara mamma och pappa förstod för att sedan läsa av deras miner att något var riktigt på tok. Att ständigt fråga men inte få svar är något jag känt hela uppväxten i mitt hemland. Till och med under tågresan till Sverige, då vi reste rakt igenom fiendes land, den säkraste vägen att fly landet med order från mor och far om att inte öppna mun, då vi inte behärskade det rådande språket. Deras miner lämnade ingen utrymme för protester. Miner som inte alls visade ilska eller stränghet utan någonting mycket värre, nämligen rädsla. Fyra småttingar tysta under många timmars tågresa avläsandes på sina föräldrars ansikten. Det lämnar sina spår i minnena. Som förälder idag, vill jag inte ens tänka på mina föräldrars upplevelse av samma resa, med rädsla att barnen ska prata, gnälla eller vara just barn.

Att sedan hamna i Sverige i flyktingförläggning, väntandes på att det ska bli fred i hemlandet eller om inte det skulle ske, eventuellt få stanna i Sverige, bara få veta att man har en framtid någonstans var också ett plågsamt men ändå lyckligtvis bara ett år.

Uppehållstillståndet kom till slut och där tror man att en flyktings resa tar slut och allt blir frid och fröjd. Man tänker inte på åren därefter, för oss de 10 åren. Det var tio av mina tonår, från då jag var 10 tills jag blev 20. Det är en tioårig väntan på sanningen. Den sanning jag var ute efter var att antingen Sverige eller hemlandet skulle vara vårt hem och vår framtid.

Att växa upp med föräldrar som motvilligt flyttat till ett annat land är ansträngande för ett barn. 

Kravet var att vi skulle lära oss svenska språket, anpassa oss till landet och omgivningen, bli bra i skolan och ha svenska vänner, men snacket var hemlandet. En ständig väktare som gav oss budskapet att inte bli för hemma stadgade.  ”När vi flyttar hem” upprepades minst ett par gånger om dagen.

En sådan fras kanske låter oskyldigt och kanske även berör och visst kan man tycka att det var oskyldigt, men för ett barn som har vänner, skapar sig ett liv och är tänkt till att trivas skapar detta begränsningar.

Jag kan nog även tala för mina syskon när jag säger att trots full integration i det svenska samhället, bland svenska vännerna och i studierna så tillät vi oss aldrig riktigt trivas. Vi brydde oss om våra föräldrar, som barn ofta gör, och deras lycka var vår. Deras prat om att bli lyckliga någon annan stans gjorde sin verkan även på oss. Det fanns en annan plats för oss, en bättre plats helt enkelt. 

Jag tillät mig exempelvis aldrig bli kär i en svensk kille för att utan att mina föräldrar någonsin sagt det, så visste jag att det skulle förstöra deras drömmar om att flytta hem. Föräldrars lycka och glädje har stor inverkan på barnen och att se sina föräldrar leva på hopp och längtan samtidigt som man själv egentligen vill annat är oerhört jobbigt. Vi hade inte en aning om deras hopp skulle slå in idag, imorgon eller om just tio år. Det var farligt att fästas vid något. Och skulle man då exempelvis gå och bli kär? I den åldern trodde man på evig kärlek och evigheten var inte i Sverige. 

Hela denna tid som också har format mig till den jag är idag har jag längtat efter sanningen. Om det var en egoistisk önskan eller en realistisk insikt att vi alltid skulle välja att bo kvar i Sverige vet jag inte riktigt, men det var den sanning jag längtade efter. Den kom någon gång under 1999 -2000 då det hade hunnit bli fred i hemlandet något år tidigare och det fanns inget krig att frukta längre. Efterkrigstider är ofta utmärkande av anarki och kaos. Far, mor och alla vaknade upp och insåg att detta land vi nu befann oss i, detta land vi skulle bara vistas i tillfälligt hade gått och blivit något mycket större, det hade blivit vårt hem. Denna gång var det en ny fras som kom till när prat om flytt pågick, det var frasen ”inte riktigt än, men snart”. Tills vi samlade mod nog att säga och erkänna att vi faktiskt valde att bo kvar här. 

Detta är en kortfattad och bara en liten glimt av sanningen av ett liv som många invandrare skulle känna igen sig i. Ett liv delat i två världar och präglat av splittrade känslor och förvirrad tonårstid för mig. Detta trots välutbildade föräldrar som också ständigt uppmuntrade oss att lära oss svenska, engelska och till och med ett extra andra språk som tyska eller spanska. Detta trots så kallad full ”integration” i det svenska samhället.

 

Arbete är nyckeln för att känna tillhörighet i ett samhälle och för att rädda människor från utanförskap och allt vad det innebär. Som författarna till boken Migrationens kraft skriver ”I ett samhällssystem där fler människor utgör ett problem är det inte människor som utgör problemet, utan systemet”.

 

 

jobb, utbildning och föreningsdagar

Kategori: Bilder

Intensiv men härlig vecka. En jobbig förkylning har inte gjort det klumpartade arbetet enklare, men vill man tillräckligt mycket, så kan man.

I onsdags hade vi Vård- och omsorgsstyrelsens sammanträde. Som relativt ny i mitt uppdrag där, har jag många förväntningar att uppfylla. Min målsättning är att med den bästa kvalitén i fokus, skapa en positiv anda i hela kommunala produktionen av vård- och omsorgstjänster. Och det är minsann lättare sagt en gjort. Det kräver målfokusering, krav, omtanke och engagemang dels av mig och mina kollegor i styrelsen, men också där ute i verksamheterna. Jag brinner alltid för det jag gör och i detta fall en bättre vård- och omsorg för människor, framförallt inom äldrevården. Det är ett arbete som sträcker sig enda till våra egna riksdagsledamöter. Detta i egenskap dels som ordförande i Vård- och omsorgsstyrelsen på Värmdö, men också som projektledare av ett länsgemensamt projekt inom Moderaterna, Lyssna & Förnya, där även värmdömoderaterna deltar. Det går ut på verksamhetsbesök och en verklighetsbild inom välfärdssektorn.

 

Även i mitt andra liv, dvs. som heltidsarbetande har det hänt mycket under veckan. Allt i positiv anda, där nya kreativa medarbetare och en engagerande ledning ingår.

 

Föreningsdagarna

Idag på lördagen hade jag tänkt vara halvdagssjuk. Jag har suttit på en förkylning i snart två veckor men preparerat mig med alvedon och massor av honung. Jag gick därför halvtid från en utbildning som pågick i riksdagshuset för att hinna med att ställa ut kampanjmaterial vid kyrkparken i Gustavsberg, där entusiastiska Kenta och Gunilla väntade. Föreningsrådet har en tradition att under två dagar på året samla upp Värmdös föreningar i en stor utställning/marknad. Där skulle mitt arbete för dagen sluta men när Gunilla berättade att hon trots förkylning hade kommit, blev mina planer genast ändrade. Samvetet blev för stort för att smita från arbete. Monica. O. och Peter Frej avlöste första gänget. Som plåster på såret fick vi en ny medlem i Värmdömoderaterna, vilket gjorde hela mödan värt.


 

Bilder på Värmdömoderaterna, Kyrkparken Gustavsberg 08.09.2012

Tillföreningsdagarnas tradition hör även en paneldebatt som ofta leds av föreningsrådets representanter och dominerande av både politiska talare och åhörare. Idag såg jag några nya ansikten som eventuellt var vanliga medborgare. Peter Frej, kommunalråd och ordförande i samhällsplaneringsnämnden var vår representant. Diskussionen var samhällsomställning med fokus på klimatet.

 

Pella Thiel, miljöengagerad kraft (jag vet inte hennes befattning) som var moderator avslutade övningen mycket illustrativt, där hon hällde upp vatten i en hink som var döpt till ”ekonomi”. Hinken hade massor med hål i, så att vattnet sipprade ut i en viss hastighet. Pekandes på vattnet som fortfarande var i hinken, var Pellas fråga som vi då fick ta med oss, hur vi kan få vår ekonomi att snurra lite längre i kommunen innan den går vidare?

   

Bild1. Peter Frej diskuterar frågor. Bild 2 Pella Thiel illustrerar vilja av kommunens ekonomi. Kyrkparken Gustavsberg 08.09.2012

Ettiketter: Värmdömoderaterna, Deshira Flankör, Vård- och Omsorgsstyrelsen,  Kampanj, Föreningsdagar

Kategorisering

Kategori: Personligt

Den senaste tiden har jag stött på begreppen ”introvert” och ”extrovert” ovanligt ofta. Artiklar och bloggar om ämnet publiceras på löpande band. Jag blir alltid lika konfunderad om vad jag själv är, introvert, extrovert eller något mittemellan, ambivert. Jag landar som i mycket annat att jag inte helt känner igen mig i någon av beskrivningarna. I grova drag kan man säga att introverta människor beskrivs oftast som ensamvargar, inte trivs allt för mycket i sociala aktiviteter, tänker först och handlar sen eller bara nöjer sig med att tänka. Extroverta är ”socialt kompetenta” personer, öppna, framåt och trivs som fisken i vattnet i sällskap.  Som jag har förstått är det människor som snabbt anpassar sig efter omgivningen och kan stå och prata hur länge som helst om det som stunden och sällskapet erbjuder. Jag stortrivs bland människor men inte bara för den fysiska närvarons skull, utan mest på grund av intresset för erfarenheten bakom människan. Jag kan vara lika eftertänksam som impulsiv, helt beroende på stunden och ämnet.

För några veckor sedan fastnade jag lyssnandes, under ett mingel, på vädersnack i ca. 35 minuter. När vi slutligen kom loss, frågade min väninna om hur jag mådde med tanke på att jag inte hade sagt ett ljud på väldigt länge. Bra sa jag, men vädersnacket tar kol på mig. Om jag vill veta om vädret gör jag det på ett betydligt effektivare sätt genom att gå ut och känna av, alternativt tittar på SMHI prognosen på min iPhone, sa jag väldigt tydligt. Nee, just det, du hade helst velat fråga dem om de är Moderater, Folkpartister eller Sossar sa min väninna skrattandes. Jag kan tyvärr inte säga att hon hade fel, för visst är det så att jag älskar människor och vill ofta veta mer om dem, inte om vädret. Har de en brytning vill jag gärna veta var ifrån, har de kryckor med sig, vill jag gärna veta vad som hänt. Jag vill gärna veta hur de tänker och vilka erfarenheter de har. Jag är oerhört nyfiken på människor, naturligtvis med en mjukstart av kallprat till en mycket begränsad tid. (Det räcker med hej ;) )

Inte många dagar därefter ovannämnda tillfälle, var jag på ett födelsedagsparty. I tron om att jag inte var den enda politikern, med tanke på att personen som fyllde år var själv politiker, hade jag inte förberett mig på den berömda frågan hur jag kände födelsedagsbarnet. Aningen sen som jag var, fick jag inga fem minuters tystnad för att under tiden förbereda mig för kallprat, utan min första diskussion dök rakt in i politiken. På den "bryta isen" frågan ovan, svarade jag väldigt spontant att jag och födelsedagsbarnet jobbar åt samma håll. Det skapade naturligtvis ännu mera nyfikenhet och spänning så fler började lyssna. Åt samma håll? kom nästa fråga. Ja, vi är båda moderater sa jag och frågorna fortsatte ställas en efter annan. Vilket uppdrag, hur länge, vilka frågor som intresserar mig, vad jag vill göra inom politiken i framtiden... Jag tänkte på samtalet som jag hade haft innan om kallprat och faktiskt kände mig kluven i vad som var bäst. Jag trivdes med samtalet om politik men frågan är vad de andra tänkte. För första gången hade jag ingen koll. Själv hade jag lämnat ut mig totalt, men visste inte till vem.

För att återkoppla till ämnet om introverta och extroverta människor behöver inte gränsdragningen vara så hård. Många av oss är nog någonting däremellan. Intresse är en viktig ingrediens. Rätt samtalsämne kan få den mest inåtvända att ta för sig passionerat, medan det kan sätta munkavel på en annan som är utåtriktade.

Jag älskar människor men skippar gärna att prata om vädret!

Läs mer om ämnet:

Johan Norberg blir påkommen

 Svd: Personligheterna med oss från födseln  

 

 

dök

Nya tag med fortsatt utveckling av politiken

Kategori: Allmänt



Det var en energifylld och skojfrisk Statsminister som sommartalade i vårt vackra Gustavsberg, närmare bestämt Strandvik. De viktigaste punkterna som Fredrik Reinfeldt pratade om var satsningar på utvidgad tunnelbana, sänkt bolagsskatt samt fortsatt arbete med att sänka trösklarna till sysselsättning. Det sistnämnda poängterade han särskilt, ha varit en fråga som Alliansen har satsat på vid varje budget.  Oppositionen kom inte heller undan sommartalet. Fredrik ifrågasatte oppositionens intentioner, ambitioner och visioner. En total avsaknad av samtliga menade Statsministern.


Vädret var inbjudande till att komma och lyssna. Många medlemmar besökte platsen men även en hel del andra medborgare.Värmdömoderaterna var nästan alla där och njöt av stämningen efter två veckors intensivt kampanjarbete.

Läs mer här: DN, Svd,


Eller lyssna på talet här!

Taggar: Fredrik Reinfeldt|Sommartal|

Mer reklam från Arbetsförmedlingen!

Kategori: Allmänt

Trots så många arbetsmarknadspolitiska reformer, fortsätter arbetslösheten bita sig fast i oacceptabla nivåer. Dock inte så höga som att inkludera gymnaisestudenter som ändå inte är tillgängliga för arbetslivet. Det sorgligaste av alla nyheter och debatter under veckan var förra söndagens agenda som presenterade en avsevärt högre nivå på arbetslösheten bland Malmös utrikesfödda än i övriga landet. Det sistnämnda har ett djupare rotad problem än bara arbetslösheten i sig och planteringen av det har påbörjats för länge sedan och pågått successivt . Det lönar sig dock inte att fortsätta nysta upp uppkomsten utav denna tillvaro utan vi ska fokusera på vad som kan göras åt det och hur saker kan göras till det bättre. Några från den gamla lednigen av arbetsförmedlingen skriver i SvD idag om problematiken med arbetslösheten utan att varken riktigt sätta fingret på det eller komma med förslag till problemlösning. Vad är det egentliga problemet? Varför anställer inte företagen när efterfrågan på arbetskraft ändå finns? Vilka typer av jobb och vilken typ av arbetskraft finns tillgänglig?

Arbetskraften tycks vara de långtidsarbetslösa, långtidssjukskrivna och utrikesfödda. Reformer har skapats just i syfte att hjälpa dessa grupper. En sökning på google gav mig artiklar två år gamla från bland annat Vårdförbudets tidining, vårdfokus, där de säger att undersökningar visat att företag inte vågar anställa långtidssjukskrivna. Troligen på grund av effekterna en sjukskrivning av en anställd skulle ha på företaget. Kanske finns det mer att göra där. Kanske är det i längden lönsamt att framtida sjukskrivningar av anställda som tidigare varit långtidssjukskrivna ska garanteras av skattemedel under mycket längre tid. Det kan vara det enda sättet att göra dessa människor anställningsbara igen.  För övrigt så undrar jag verkligen om företag känner till alla arbetsmarknadspolitiska reformer som har kommit till och hur ekonomiskt gynnsamma de är.  I veckan såg jag en reklamsnutt från arbetsförmedlingen där de berättade om antalet dörrar till jobb de öppnade förra året. Mer sånt, mer reklam om vad arbetsförmedlingen kan göra för företag. Det är en win-win deal. Lyft de verkliga exemplen, företag som dragit nytta av dessa reformer och gjort nytta för många människor. Ge dem ett tack och förmedla det samtidigt till så många andra. Vi gillar både hängslen och livrem och tar till oss bäst genom att se att andra provat och det funkar.  Lyft de verkliga exemplen för ingen röst talar starkare än dessas.  En reform i detta område som inte företagen känner till gör ingen verkan. En reform som inte medborgarna känner till vinner inga röster vid nästa val.



Taggar:Arbetslösa, Svd, Arbetslösheten i Malmö, Agenda

Engagemang och visioner på Sverigemötet

Kategori: Allmänt

”Vi blev oerhört förvånade över hur unga moderaterna är” var kommentaren jag fick av en man och en kvinna som satt vid samma bord som mig under fredagens middag och mingel på Sverigemötet. De var där i tjänsten som utställare och oavsett hur mycket jag försökte känna dem på pulsen avseende deras politiska hemvist, var det oklart. En del lovord om vår statsminister hintade aningen om att de kunde vara våra väljare, men vissa kritiska frågor till dagens samhällsproblem gjorde mig ändå osäker i den frågan. Det var problemen i vissa segregerade områden som de ställde sig frågande till och som ni förstår var det arbetsmarknadspolitik och integrationspolitik som blev dominerande i diskussionerna. Kanske faktum att det är mina hjärtefrågor på rikspolitiken, kan ge sken av att jag eventuell kan ha bidragit till detta. Det var samma frågor som både vår partiordförande och statsministern, Fredrik Reinfeldt samt vår finansministerier, Anders Borg också pratade om i sina tal. Sysselsättningsgraden som har ökat sedan alliansregeringen tog över samt hur vi får fler företag att våga anställa och använda sig av de arbetsmarkandspolitiska program som på ett förmånligt sätt har reformerats. Det var också frågor som både Hillevi Engström, arbetsmarknadsminister och Ulf Kristersson, socialförsäkringsminister, pratade om i olika seminarium. Även de sistnämnda pratade om det gedigna arbete som läggs ner på att minska trösklarna även för den grupp som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden, nämligen långtidsarbetslösa, långtidssjukskrivna och människor med funktionsnedsättningar.

Med andra ord så pratade alla precis som, Fredrik Reinfeldt, om jobben, jobben och jobben. Det är också den särskilt största faktorn som jag personligen tror på är den stora avgörande lösningen på tänkbara framtida välfärdsproblem, segregation och utvecklingsfrågor. När de samtliga också nämnde den ökade sysselsättningsgraden sedan 2006, undrar jag om inte den ökningen är ännu större än vad som framgick med tanke på att dessa siffror räknas fram på den arbetsföra befolkningen. Innan alliansregeringen, fick inte invandrare som inte hade fått uppehållstillstånd arbeta. De hade inte arbetstillstånd och som många kanske minns, tiden fram tills man fick uppehållstillstånd kunde variera från ett år till många fler. Idag får du arbeta i stort sätt omedelbart efter anländningen till Sverige och på så viss bör också räknas till den arbetsföra befolkningen. Min fråga är om dessa människor räknades in i statistiken för sysselsättning då? Kan man ha varit arbetsför när man inte hade arbetstillstånd? Om man ska utgå från de rådande definitionerna bör sysselsättningsgraden då vara än större, då vi faktiskt räknar in fler som arbetsföra.

Sverige är på rätt väg sa vår partiordförande och jag säger detsamma om Moderaterna. Det engagemang man känner av på Sverigemötet får en att tro att detta är bara början. Unga, alerta kommunstyrelseordföranden, riksdagsledamöter och fritidspolitiker som var och en hade visioner, förstärker det som jag skrev inledningsvis om föryngringen. Moderaterna är ett parti i tiden och i ständig utveckling och förnyelse. Och andra sidan om jag ska utgå från mig själv, är det föga förvånande med tanke på att unga ofta är ivrigare och brister i tålamod vilket också betyder att ett parti med öppna dörrar för förnyelse och handlingskraft förmodligen attraherar unga drivkrafter i det politiska engagemanget. Arbete ska ge resultat och förhoppningsvis till ett bättre här, som en annan drivkraft inom Moderaterna brukar säga.

Tack alla som bidrog till all den inspiration jag fick på Sverigemötet i Örebro!


Läs artiklarna här: DN, SvD

Läs och lyssna:Fredriks och Anders tal,

Bilder från Svergiemötet 2012

 
 





Med utvecklingen i tiden!

Kategori: Allmänt

Vi ska inte stoppa utvecklingen utan vi ska vara med i den! All utveckling som leder till ett bättre val för medborgaren är välkommen! Valfriheten inom äldreomsorgen är en sådan utveckling även om det kräver politikernas och ledningsgruppens ständiga uppmärksamhet och riskanalyser över den egna produktionen. Alternativet skulle nämligen vara att våra äldre skulle få ”ta” den vård som erbjuds, oavsett kvalité. Konkurrensen är en del av vår verklighet idag och den är här för att stanna. Det gäller att hänga med i den eller utebli. Med tanke på den framtid som välfärdstjänster går till mötes vad gäller demografisk utveckling likasom färre människor som väljer yrken inom välfärdssektorn, är flexibilitet och effektivitet en väg i rätt riktning.

Det är upp till oss politiker att utveckla verksamheterna till gagn för våra medborgare. Den bästa kvalitén till minsta möjliga krona är ett mål som varje politiker borde eftersträva. Att peka på andra aktörer på marknaden är direkt ansvarslöst och att skylla ifrån sig de egna problemen. Jag har full förtroende att de nya åtagandena inom kommunala produktionen av äldreomsorgen kommer att leda till en framgångsrik utveckling för våra medborgare.

Deshira Flankör, M

Ordförande Vård- och Omsorgsstyrelsen



 
 

under ytan..

Kategori: Allmänt

Med några dagars helgtider att njuta av ett annars händelserikt år, ser jag fram emot ett nytt med nya utmaningar som troligen kommer att bestå av prövningar av tidigare nedlagd- samt inlett arbete.

Efter hektiska arbetsdagar de senaste veckorna fick jag under gårdagen en bra stund över att göra det som jag inte hunnit med. Varje dag under hela denna vecka har jag exempelvis tänk på Fredrik Reinfeldts jultal som jag inte hunnit lyssna på till sin helhet. Ett tal som berörde och lämnade en bra stunds eftertanke. Ett tal som lyfte upp till ytan det man annars mår bra av att inte tänka på. Ett tal i en högst relevant tidpunkt för de som utsätts av det vår statsminister talade om, nämligen våld.

Det var en partiordförande som med äran och eller bördan att leda ett land som försökte synliggöra det vi ofta inte ser. Själv tänker jag närmast på Svenska Hjältar där en utav de hyllade var Emma som hade misshandlats med avsikten till döds, men av någon mirakulös anledning överlevde. De som såg programmet vet vilken verklighet som belystes av det och troligen kände en enorm ilska, liksom jag, gentemot förövaren.

Det är oerhört viktigt att dessa ämnen kommer högre upp i agendan, inte minst för de som ofta tycks tappat tilliten för både rättsväsendet och samhällets uppmärksamhet. Det är som Reinfeldt sa att samhället mår bra utav att problem kommer upp till ytan.

Det som jag också reflekterade över medan jag lyssnade på detta tal är denna enastående statsminister som uppenbarligen har bestämt sig i allra högsta grad att få någorlunda rättsida på samhället. En man som gräver efter problemen och ständigt försöker leva upp till det förtroende som dagligen ökar enligt opinionsmätningar. När man inte trodde vara möjligt längre, växer vår statsminister i mina ögon till oanade nivåer för just detta genuina engagemang och vilja att verkligen förändra samhället till det bättre.

Om hela svenska folket var medvetna om alla reformer som kommit till sedan denna statsminister fick sitt jobb, tror jag att moderaterna skulle minst dubbla sitt förtroende. Alla krafttag mot arbetslöshet, ungdomsarbetslöshet, segregation, långtidsjukskrivningar, förtidspensioneringar, långa sjukvårdsköer och mycket mer är ett tecken på att vi har fått till ett parti som tillsammans med sina alliansvänner lever med människorna i tiden. Dock finns det mer att göra i varje enskild ämne. Och för tydlighetens skull pratar jag när det gäller långtidsjukskrivningar och förtidspensioneringar om människor som ofrivilligt har hamnat i den plågsamma och ensamma livssituationen.

Jag ser med spänning fram emot följande år av denna mandatperiod. Förhoppningsvis ser vi också bättre kommunikation ut till människor om varje enskild reform som moderaterna och alliansen åstadkommit. Att nå ut till den som berörs av en förändring är bra, men att även nå ut till alla andra med detta är att säkerställa att förändring bevaras.

Här hittar du en del av moderaternas arbete hittills angående våld i nära relationer.



Tomterna med begänsat värde

Kategori: Allmänt

Henrik Paulsen, C, skriver i Nvp.se om tomträttsavgälderna på Sandhamn. Hur kan Henrik hänvisa till människors privata liv som julklappsutdelningar och dessutom göra sig lustig på detta sätt?

De höjda tomträttsavgifterna debatterades livligt den 23 november. Det kallades för kommunens och skattebetalarnas mark. Det pratades om taxeringsvärde och marknadsvärde som om dessa tomträtter skulle kunna säljas på öppna marknaden vilken dag som helst. Att det finns byggnadsfastigheter på dessa som ägs och bekostats av fastighetsägarna nämndes sällan. Att marken inte går att sälja utan husen som står på dem och tvärtom, var det aldrig någon som sa något om. För vem eller vilka har då dessa tomträtter ett värde än ägarna till byggnadsfastigheterna?

En av fastigheterna som finns med i fullmäktigehandlingarna, byggnad på tomträtt, har köpts för ca ett år sedan för tre miljoner kr trots att budgivningen nådde upp till fem. Därefter pressades priset ned på fastigheten med hela 2 miljoner just pga tomträttens ovissa framtid. Tomträtten som byggnaden står på ”bedöms” ha en så pass hög marktaxeringsvärde att även om den tomträtten får köpas fri till 50% av taxerings”värdet” innebär det en totalomkostnad, dvs. byggnad plus mark, just i detta fall på över fyra miljoner. Är det ett fynd? I alla fall inte i mina mått.  

Det är respektlöst att som utomstående tala om någons knog och slit som förtjänst.  För att inte tala om att skärgårdsborna precis som Gustavsbergsbor, som vid ett annat tillfälle fått just denna 50% prissänkning på motsvarande tomträtter, också omfattas av likabehandlingsprincipen.

Läs mer på: Nvp, Kommunfullmäktige handlingar s. 55, ,


Share |

Låg nivå på den politiska debatten i vår kommun

Kategori: Allmänt

I flera fall under de senaste månaderna, kanske till och med åren har Värmdö som kommun kritiserats på en sådan låg nivå att våra medborgare kommer så småningom till att drabbas. NVP återger i en artikel i veckans nummer politikernas narr av Värmdö genom att likna det med det krisdrabbade Grekland. Liknelsen började och pågick i allt för lång tid under senaste budgetfullmäktige, där ledamöter en efter annan försökte bräcka varandra i Greklandtemat, vilket är nästan pinsamt att avslöja för våra medborgare. Den enda likheten vår kommun kan ha till det krisdrabbade landet är omgivningen av vatten. För övrigt är Värmdö en välfärdskommun där fokus läggs på skola, social och äldreomsorg, miljö och där skatterna är bland länets högsta samt medborgarna bland de trognaste när det gäller att ta ansvar.

Oppositioner och kritik från olika håll ska vara till syfte att förbättra, granska och komma med alternativa förslag och inte förlöjliga och ironisera. I allt för lång tid har kommunfullmäktigemöten innehållit en allt för hög dos av sandlådedebatter och värmdöborna förtjänar bättre än så! Värmdöborna förtjänar engagerade förtroendevalda som driver konstruktiv politik som går ut på kamper i vem som tillgodoser medborgarnas behov bättre och inte pajkastningsdebatter.  

Efter satsningar på skolan, utbyggnader av VA, cykelvägar med anslutning till Nacka och Vaxholm, utredningar huruvida vi kan köpa vindkraftverk på annan ort samt proaktivt arbete för en ökad soliditet fanns det utrymme inom budgetramen även för en skattesänkning med 15 öre. Nu när vi har börjat få flyt på redovisning av plusresultat kommer vi att sikta in oss på en ökad soliditet för kommunen. Med en skattesänkning som den beslutade, vill vi visa våra kommuninvånare att vi har ambitioner även för en större lönsamhet för hushållen och förhoppningsvis locka fler som har möjligheten att bosätta sig och skiva sig i kommunen. Om jag inte minns helt fel skrev (S) i en artikel i nvp nummer 39 år 2009 om ett förslag i att sänka skatten med 10 öre. Tajmingen var under brinnande finanskris och i artikeln nämns den engångs- statliga konjunkturstödet på 28 miljoner.

När jag gick in i politiken för bara några få år sedan, fick jag ofta frågan hur jag skulle orka. Detta med samma fördomsfullhet som vi ofta benämner för ”politikerförakt”. Mitt svar i dessa fall var att jag var ute efter att påverka politiken och inte låta denna ”sorts” politik, om den förekom, påverka mig. Jag efterlyser därmed saklig politik och större respekt till oss med ett helhjärtat och genuint engagemang samt våra medborgare som är högst bidragande till vår goda välfärd och fungerande samhälle.

 

Läs artikeln här: NVP,

Fredrik Reinfeldts sommartal i Gustavsberg

Kategori: Allmänt

Och så var sommarens höjdpunkt här, Fredrik Reinfeldts sommartal i Gustavsberg. Som aktiv medlem i Värmdömoderaterna kände jag mig ärad och lycklig över att det blev just Gustavsberg. Publiken var stor på Strandvik trots det dåliga vädret, vilket i och för sig var föga förvånande för en Statsminister som fick ca 45 procent väljarstöd i vår kommun. Medan jag låter allting landa en stund ber jag er klicka vidare och läsa mer om talet i följande länkar.

SvD
Dn
Expressen
Aftonbladet
SR



Källare och lador som västerländska grottor

Kategori: Allmänt

En helg att minnas, en helg att vämjas över, en helg att under lång tid sörja. För mig var denna helg den längsta på länge. Hela dygnen övervägdes av tankar på de drabbade och dras familjer samt ångest och häpnad av vad en utav våra nutida medborgare kan åsamka. Så mycket ny information som flödar oavbrutet i alla medier inklusive gärningsmannens egen dagbok, hans så kallade manifest på 1500 sidor, och ändå förblir vi oförstående. Information som våra hjärnor vägrar förstå, acceptera eller överhuvudtaget ta till sig. Det känns så overkligt, som en thrillerfilm, men närheten till platsen både kulturellt och geografiskt ger situationen en annan betydelse. Inte minst västerländernas allmänna regerande status gör situationen än mer overkligt. I ett demokratiskt folkstyre ska inte detta förekomma!

Demokratier inkluderar dock alla, även de mest odemokratiska! Det ger dessvärre de sistnämna möjlighet till att fundera, planera och slutligen pröva. Det sker högljutt eller i tystnad och inte förrän våra demokratiska redskap berörs kan vi göra något åt det.

Ett läger för ungdomar med begränsad politisk agenda är kanske bland det skuldlösaste någon kan tänka sig. Jag vågar gissa att dessa ungdomars föräldrars värsta farhågor var förekomsten av alkohol och festandet. Att skottlossning skulle förekomma måste ha gjort tanken på upphämtningen av barnen i fyllecellerna som ett önskescenario.

Jag tänker på alla attentat i bröllop, restauranger och tunnelbanor man hör om världen över. Jag tänker framförallt på alla som har detta som en vardag och deras ork och styrka att leva. Jag undrar hur mycket de funderar på framtiden och hur planerna för framtiden ser ut. Om de tar varandra för givet eller om de låter bli att fästas vid andra. Minnet från mitt förflutna säger dock att man fortsätter leva som vanligt. Det är dock det där vanliga som varierar. Det kan innehålla veckor och månader av lugn och harmoni, men också plötsliga turbulensen och otrevliga överraskningar.

Den som upplevt en revolution, en extremism eller diktatur ta form känner igen tecknen. Det systematiska tillvägagångssättet med skrämsel och propagandan som främsta verktyg. Att utmåla samhällets utåt sett ledare som måltavlor är tragiskt nog också ett typiskt drag. ”Ta ledaren och de andra följer efter” är uppenbarligen en effektiv metod. Allt från offentliga politiska företrädare och näringslivstoppar till lärare och kyrkoledare utmålas som den demokratifientliges måltavla. Breivik hade tagit fram en siffra på 9 393 som han kallade ”förrädare”. Jag vågar påstå att den siffran skulle ha blivit betydligt högre om hans önskade åtgärdsplan skulle gå i uppfyllelse. Diktaturer och envälden har minst hela den akademiska skaran som fiende. De pålästa, de öppna, de beresta, de humanistiska, de samvetsfulla och egentligen alla de som vill kännas vid benämningen medmänniskor. Med andra ord skulle det kunna sägas att terroristens hotbild är de flesta av Sveriges medborgare.

Spridning av skräck, ynkrygga handlingar är också metodiska förfaranden. Den oförberedde och försvarslöse är naturligtvis lättast att anfalla. Det är metoder som i öppna krig är förbjudna. Spelregler som ska syfta till någon sorts heder, hur det nu kan tänkas finnas sådana i dessa sammanhang. Poängen är dock att terroristaktioner är allt annat än mänskligt. Inte i någon nivå hör det hemma i vår tids civilisation eller vår värld överhuvudtaget. Det är som Carl Bildt skriver på sin blogg, människor  ”som från grottor predikar hat och terror mot allt det som begreppet västerlandet identifieras med” och det är människor som från källare och andra avlägsna lokaler, kanske västerläska grottor, som via youtube och andra mediekanaler predikar hat och terror mot allt som begreppen demokrati och acceptans identifieras med. Demokratins fiende är med andra ord densamme. Det är den som belastar annan för egna misslyckanden, det är den som enfaldigt föreställer sig världen vara svart eller vitt och det är den som helt enkelt brister i acceptans.

Oavsett vad Anders Breiviks 1500 sidiga manifest säger, oavsett hur många påstådda allierade det finns hoppas jag och tror att det är få som vill kännas vid illdåd likt helgens. Det utesluter dock inte mitt hopp om en skärpt kontroll och övervakning av alla de som på något sätt framför extremistiska åsikter och hot mot vår demokrati.



Media: DN, SvD, Aftonbladet, Intervju med gärningsmannens far av Expressen,, ,


Bloggar: Carl Bildt, Tokmoderaten, Mina moderata karamaller, Peter Andersson- Med rätt att tycka, Dick Bengtson,




Share |

Ett femte jobbskatteavdrag?

Kategori: Allmänt

I dagens DN-debatt läste jag imorse en intressant artikel av Lars Calmfors proffessor i Internationell Ekonomi där han mer eller mindre uppmanar regeringen till avvaktan av ett femte jobbskatteavdrag.

Calmfors bekräftar att samtliga fyra införda jobbskatteavdrag har haft ett starkt samband till den ökade sysselsättningen då dessa har hållit löneökningarna nere vilket har lett till att lönekraven varit lägre som i sin tur gjort det mer lönsamt för företag att anställa. Han menar däremot att ett femte jobbskatteavdrag inte nödvändigtvis behöver betyda ökad sysselsättning då det i första hand leder till ökade arbetstimmar. Det vill säga att de som redan har ett arbete prioriterar att arbeta fler timmar.

Jonny Munkhammar skirver också en debattartikel men i Dagens Industri om samma ämne. Till motsats för Calmfors påstående tror han att en vidareutveckling av jobbskatteavdragen kombinerat med en höjd brytpunkt för statlig skatt leder till ökade sysselsättning.

Om  inte kombinationen av jobbskatteavdraget med den höjda brytpunkten för den statliga skatten hade föreslagits hade ett enbart femte jobbskatteavdrag gett mindre ökad sysselsättning, men däremot ökade arbetstimmar. Detta i enlighet med Calmfors påstående. Men för att fördelningen ska bli bredare så att den når de arbetande med låg inkomst upp till medelinkomsttagarna samt att drivkraften till att skaffa sig ett arbete ska bli större, vill regeringen ha just den kombinationen. Det ska löna sig att gå från ersättning eller bidrag till arbete samt att de redan arbetande ska se lönsamhet i ökade arbetstimmar.  

Skattepolitiken i Sverige har under decennier drivits på så sätt att ökade arbetstimmar bara har lett till procentuellt ökade skatter, därmed en ickelönsam situation för individen. Regeringens jobbskatteavdragsreformer är således en god trendborttsfaktor som både ökar sysselsättningen samt sysselsättningsgraden. Jag tror att ännu en långsiktigt tänkbar effekt på detta femte jobbskatteavdrag kan vara ökad lönsamhet för företag som på sikt kan leda till expansion med medföljande ytterligare anställningar.

Än starkare argument för att regeringen är trovärdigare i sina bedömningar, är att ett misslyckat femte jobbskatteavdrag skulle riskera att fläcka samtliga tidigare fyra införda reformer som benämnts med samma namn.


Länk till Regeringens PM om Arbetsutbudseffekterna av ett förstärkt jobbskatteavdrag.

Läs artiklarna här: DN debatt, Dagen Industri

Bloggar:Den hälsosamme ekonomisten, Katarina Brännström,

Statsministern sommartalar i Gustavsberg

Kategori: Allmänt




Vår partiordförande och Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt håller sitt sommartal i Gustavsberg den 20:de augusti. Sommartalet äger rum på Strandvik i Gustavsberg, Värmdö och börjar klockan 12.00.

Du är också varmt välkommen!

Länk: Sommartal 

Makten och vimlet i Almedalen

Kategori: Allmänt

Hela förra veckan har jag för första gången i mitt liv varit i Visby under Almedalsveckan. Det gick dessvärre inte att kombinera familjesemestern med nytta såsom jag hade tänkt mig, men mediers rapportering kompletterad med stundvis fysisk närvaro gav ändå ett tillfredställande intryck.

Likt många andra har jag ofta med viss skepsis förundrats över hela uppståndelsen kring Almedalsveckan. Trots denna känsla satte jag mig på båten från Nynäshamn till Visby söndagen den 3;je juli men med full öppenhet till omvärdering av de eventuella fördomar jag hade.´

Det vimlade av politiker, företagare, ideologer och vanliga människor med engagemang och intresse för samhällsfrågor. Gatorna dominerades om dagarna av debatter, intervjuer och framträdanden, medan om kvällarna var korgarna späckfulla av god stämning och läten från glada människors skratt. Inte förrän Jesse Jacksson i ett debattprogram reflekterar över detta, har tanken slagit mig om vilken nivå av civilisation vi svenskar befinner oss på. Han gör vissa jämförelser med politiska partier i USA och spinner vidare på föreställningen att dessa skulle befinna sig i en och samma plats likt Almedalen på Gotland. Denna reflektering gav känsla av en mindre tilltalande syn. Det gav också sken över den respekt vi hyser för varandra och den syn som vi har för varandra, dvs. meningsmotståndare men fortfarande medmänniskor. Med en annan bakgrund utanför Sverige vet jag att detta är en bristvara i världen oavsett om vi vet om att ett civiliserat samhälle sträcker sig långt utanför Sveriges gränser. Det är framförallt denna öppenhet som gör att jag respekterar detta land över alla andra länder i världen. En så välfungerande yttrandefrihet och demokrati ska vi fortsätta värna om och det gör vi genom att blicka framåt och se nya möjligheter i framtidens utmaningar. Det är genom tankegångar utanför Sveriges gränser såsom Reinfeldt, Björklund, Olofsson och Hägglund berörde i sina Almedalstal. 

Jag hann bevittna lite av hejdlöst malande pratkvarnar liksom genuina inspiratörer och enskilda debattörer. Jag hann också lyssna lite på några av mina favorita moderata företrädare, däribland Sofia Arkelsten och Jonny Munkhammar. Arkelsten med sin genuinitet tycks aldrig tveka på att ifrågasätta gamla föreställningar och i mina ögon växer hon för var gång jag hör henne tala. Munkhammar för en mycket saklig och konstruktiv politik. Han är trovärdig och har ofta konkreta lösningar att föreslå. 

Även kreativiteten från företagen för att nå ut med sina budskap var imponerande. Helt plötsligt fick jag en gnutta förståelse av förra årets handling av Gudrun Schyman där hon brände pengar på bål. Att fånga uppmärksamhet under denna spektakulära vecka måste ha varit svårt även för en gammal räv som Schyman. På tal om Schyman rekommenderar jag debatten mellan henne och Maria Abrahamsson om Aftonbladet, journalister samt politikers levnadssätt.


Almedalstalen… 

För att säga något om de traditionella almedalstalen tyckte jag se mig en koppling mellan samtliga Allianspartiernas företrädares tal. Det kan också vara en effekt från ett nära samarbete och samförstånd om Sveriges framtid. Samtliga pratade om välfärdens utmaningar, om näringslivets utmaningar och ett globaliserat samhälle. Fredrik Reinfeldt hade ett bredare och kanske lite visionärt perspektiv såsom en statsminister bör ha. Han är även enligt folket en trovärdig talare vilket gav prägel av inspiration till hans tal. För att inte inta någon rapporteringsroll vill jag ändå nämna att centerpartiets avgående Maud Olofsson talade väldigt hjärtligt till sina åhörare och på så sätt även markerade sin storhet som människa. Om Anni Johansson eller den som blir partiledare för Centern till hösten  kan fylla upp Olofsson skor återstår att se.

Medan samtliga partiledare stod som företrädare framför resp. partiers fanor, stod Juholt trampandes på den berömda rosen. Scenen var tillbyggd och de första raderna vid scenen lyssnade gamla socialdemokratiska företrädare troget på sin nya ledare. Det gav det hela ett högre värde enligt Juholt som stolt upphöjde till medier känslan av hur han under sitt tal kunde titta både Lisbet Palme och Ingvar Karlsson i ögonen. Med erfarenhet av stark socialistiska styren, är denna jargong en välbekant syn. Det enda jag saknade var en inramad bild på någon ”storhet” högst upp i mitten av hela evenemangsplatsen. Inte ens som opposition ser jag den typens ideologi som passande vilket Juholt tycks däremot vara öppen och mycket stolt över. Det bekräftade han sarkastiskt i sin intervju (Raka Svar- Håkan Juholt Almedalen) till Expressens Nicklas Svensson, när han pratade om uppresningar av statyer inför sitt tal. Ursäkta om jag inte finner något roande i det hela, det är bara för att jag vet vad statyresningstider innebär för folket.

En parallellkoppling till detta är även svt debbaten där bla. Thomas Bodström medverkade. Det var en livlig diskussion mellan människor från socialdemokraterna. Det talades om Sahlin, Juholt, socialdemokratin och synen på hur en enligt sossarna värdig partiledare är. Att en lång erfarenhet, helst från både uppväxt och rötter har en tydlig koppling till partiet, var viktigt för Maj Britt Theorin, som ansåg det vara väsentligt för partiets ideologiska förankring. Samtidigt ifrågasattes partiets brist på människor med utländsk bakgrund i partitoppen. Om inte Bodström är nog sosse, så förstår jag att man inte anser att en ”nysvensk” någonsin kan bli det, därmed dessas frånvaro i partitoppen.

För att återgå till Juholt så motsätter han sig till jobbskatteavdraget, medan  den också socialdemokratiske Luciano Astudillo,  anser att jobbskatteavdraget medför ökad sysselsättning. Med dessa typers debatter sossar emellan som bakgrund, vågar jag tro på att socialdemokratin inte bara fortsätter på väg ner i väljarstöd utan även delas upp i två delar. En falang med ansträngning om förnyelse och med ansträngningar om att sikta framåt och en falang med anakronistisk politik som är mer inställd på det som har varit än det som komma skall.  

Sverigedemokraterna å helt en egen sida säger sig inte vara skyldiga till något parlamentarisk kaos och visst är det så att de ensam inte kan anklagas för det. Det krävs nämligen fler partier i opposition för att fälla ett regeringsförslag. Jag tror inte på Sverigedemokraternas människosyn men jag har inte förlorat hoppet om deras väljare. Uppenbarligen är det olika känslor av missnöjen som lett till att man sett till att vår regering stundtals blir ineffektiv och vår riksdag lägger ofantligt mer av skattebetalarnas pengar på att försöka på ett progressivt komma till bukt med samhällsproblem än vad de skulle gjort om SD inte var med i bilden. Kanske är det dags att låta Jimmy & Co att på riktigt synas och höras och tydligt åskådliggöra sina idéer och tänkta tillvägagångssätt. En annan tanke som SDs tillkomst i riksdagen lett till, är om den integrationspolitik som under väldigt lång tid förts i Sverige. Kanske var budskapet från väljarna att integrationspolitiken inte fungerade som den borde.  Dessvärre hann inte förra mandatperiodens nya reformer vad gäller integration och arbetsmarkand komma till sin fulla verkan innan SD hoppade in i bilden. Däremot är jag övertygad om att efter denna mandatperiod kommer vi att se fler liknande undersökningsresultat likt den SKOP gjorde, där SD tappat en tredjedel av sitt stöd.  

I övrigt har jag ändrat helt inställning till Almedalen och ser detta som en fantastisk vecka att hämta kunnskap ifrån. Kunskap om de olika partier som finns i Sverige, möta företag som ofta ligger i framkant av utvecklingen och träffa människor som bryr sig om vårt samhälle. En legitim plats att prata politik från morgon till kväll om man så önskar men också en plats där vi tydligt demonstrerar vår respekt till våra meningsmotståndare. Jag kommer definitivt att försöka fortsätta besöka Almedalen på Gottland fler gånger i framtiden.


Tokmoderaten och Mary X Jensen skildrar Almedalsveckan på ett ofta roligt och mycket bra sätt i sina bloggar.

Värmdö värvar nya Moderater

Kategori: Allmänt


Camilla Lien och Staffan Westman 


Maria Ros Jernberg


Nasim Mir


Cecilia Lindberg


Malin Bellander



Malin Bellander och Marie Bladholm



Kent Eriksson


& jag




Vi hade oerhört kul, det intygar inte minst alla dessa bilder!

Tack alla Värmdöbor som tog sig tid för att prata med oss! Ni kan närsomhelst komma i kontakt med oss, kontaktuppgifter går att hitta på http://moderaterna.net/varmdo/ under fliken företrädare.

Visa ditt stöd för en ansvarsfull regering och bli medlem i Moderaterna redan idag!


Fas tre i ny kurs

Kategori: Allmänt

Regeringen meddelar att de skapat nya möjligheter för deltagare som kommer till jobb och utvecklingsgarantins tredje fas. Deltagarna erbjuds arbetsmarknadsutbildning om det bedöms leda till jobb i anslutning till utbildningen. 

Ett mycket smart och konstruktivt sätt som förhoppningsvis underlättar instegsprocessen, för att inte tala om det välbehövliga självförtroende det kommer att ge de berörda. I dagens snabbföränderliga värld räcker det med en semesterperiod för att komma i otakt på jobbet och kräver ofta viss uppdatering.

Som vanligt, är jag även denna gång  glad över vår regering som ser hela Sverige!



Läs vidare här: nya Moderaterna, Regeringskansliet

Gårdagens förbundsstämma

Kategori: Allmänt

 

Så har man skrivit sin första motion till förbundsstämman. Dessvärre blev den avslagen och jag befarar att jag var lite otydlig vilket jag försökte rätta till genom att gå upp i talarstolen. Jag respekterar de argument som förbundsstyrelsen framförde och hoppas att naturen löser de bekymmer som åtminstone jag tycker mig se.

Motionen handlar om ett sätt att få studerande att i ett tidigare skede komma i kontakt med arbetslivet och arbeta inom den profession man utbildar sig till. Tanken med motionen är inte att rubba den utbildningskvalité som finns, utan genom att belöna arbete utanför studierna uppmuntra ungdomar att aktivt söka kontakt med arbetsmarknaden. Åtminstone jag har mött ungdomar som jag frågat om de börjat söka jobb och fått till svar att det ännu är ett halvt år innan de tar examen osv. för att sedan mötas av en arbetsmarknad som förutom en bra utbildning efterfrågar även arbetslivserfarenhet.

Belöningen var av mig tänkt som någon sorts ”meritpoäng” och på så sätt skapa en trend där dessa börjar efterfrågas, vilket i sin tur leder till att fler studerande prioriterar aktiv kontakt med arbetslivet. Kanske frågar man sig ändå vad syftet med dessa poäng är och mitt svar är precis samma syfte som goda betyg har. Det vill säga, de gör egentligen igen nytta senare när du har kommit ut i arbetslivet utan de är ett kvitto på att du har varit duktig och kan det du utbildat dig till. Detsamma gäller här, det ska vara ett kvitto på dina ambitioner och din arbetslivserfarenhet.

Hela gårdagen var i a f mycket lärorikt inför framtiden!