På senaste Kommunfullmäktige (2024.10.02) diskuterade S-styret ett nytt favoritverktyg: ”förskjuten genomförandetid”. Det innebär att antagna detaljplaner kan ”frysas”, vilket förhindrar förändringar i området under en viss tid. Från kommunen kan det beskrivas som ett maktmedel, från motparten som ett maktmissbruk.
(S) och (C) avser att använda detta som ett maktmedel i samband med detaljplaner. Denna gång handlade debatten om Hemmesta-detaljplan som vi har ifrågasatt då den förespråkar hundratals bostäder trots att infrastrukturen ännu inte är löst. Jag vet inte vad som är värst, om verktyget ”förskjuten genomförandetid” används som ett efterhandsargument för att förklara sin ogenomtänkta politik eller om det är ett fruktansvärt maktmissbruk. Det är hur som helst arrogans och bristande respekt till andras pengar.
Det är på alla sätt och vis ärligare och rakare att inte driva på detaljplaner man inte vill ha istället för att i efterhand lösa sina tillkortakommanden med detta maktfullkomliga verktyg. Det är orimligt att göra fastighetsägare, som redan tar stora risker, till gisslan i en så dyr och tidskrävande detaljprocess när man vet i förskott att man inte vill genomföra detaljplanen. Verktyget har börjat bli mer av en regel än ett undantag även i samband med detaljeringen av kommunens tidigare fritidshusområden. Där får människor som redan väntat i flera år, ibland i decennier, för att få bygga ut sitt fritidshus, vänta ytterligare några år. Som sagt, arrogans är bara förnamnet.
Förskjuten genomförandetid har föreslagits som huvudregel även i samband med att kommunen skickade ut sitt nya vattentjänstplan på samråd . Något som vi Moderater ifrågasatte och reserverade oss mot med följande motivering; Vidare är vi högst frågande till alla nya regler som S-styret skapar i Vattentjänstplanen. Dels den tvååriga förskjutningen av genomförandetiden i samband med detaljplaneringen, dels alla regler kring bygglov. Här ger S-styret den politiska dubbelmoralen ett ansikte genom att å ena sidan i debatten prata om att minska regelkrånglet, å andra sidan vid beslut bejaka alla nya regler och hinder som föreslås av förvaltningen. Vägen till det byråkratiska regelhelvetet är full av så kallade goda intentioner och därför är vår uppgift som förtroendevalda att ifrågasätta om all byråkrati verkligen behövs.