Har vi som har en annan bakgrund men är svenska medborgare, delar svenska värderingar och känner oss som svenskar, förbehåll i vår svenskhet, som någon sorts andra klassens medborgare? För det är precis vad SD-ledamoten Jessica Stegruds uttalande signalerar, när hon tycks håna kulturdebatten med hänvisning till att den förs av en ”svenskfödd kurd” och en ”perser”. Hon syftar alltså på Parisa Liljestrand och Lawen Redar.
Är de inte fullvärdiga svenskar enligt er? Ska svenskhet bara vara öppen för vissa, och inte för oss som trots annan bakgrund lever i, tror på och försvarar Sverige precis lika mycket?
Det är denna villkorade syn på svenskhet som förenar många inom SD och på vänstersidan. Två sidor av samma mynt, hos SD handlar det om en exkludering baserad på ursprung medan hos vänstern handlar det om ett krav på lojalitet, som att man måste vara sosse eller vänster för att få ”passera” som godkänd invandrare.
Jag har själv fått höra från en socialdemokratisk valarbetare på Sergels torg som hytte med pekfingret och sade ”Hade inte vi styrt landet så hade du aldrig satt din fot i Sverige.”
Ska vi huka oss vid vissa tillfällen? Vara tysta när det pratas om kultur, svenskhet och historia, som om vi inte har något att bidra med?
Jag är stolt att tillhöra ett parti som Moderaterna som är ett parti som inte bryr sig om var du kommer ifrån, utan fokuserar på vart du är på väg. Som premierar flit, kompetens och ansvar oavsett bakgrund, kön eller sexuell läggning.
Det är dags att sluta låta debatten om svenskhet vara förbehållen de som ser sig själva som väktare av vad ”riktig” svenskhet är oaktat om de tillhör ytterhögern eller vänstersidan.
Deshira Flankör (M)
Stolt svensk och kommunpolitiker i Värmdö som inte ber om lov att få debattera fritt
SD-toppens utspel: ”Svenskfödd kurd och en perser” | SVT Nyheter