Våga säg nej oavsett om intyget kommer från politiken eller av förvaltningen.
Våga säg nej till att ta över statliga kostnader. Säg nej till finansiellt stöd, borgen eller annat som inte principiellt ingår i kommunens beslutade satsningar. Orka stå emot utegym för en enskild samfällighetsförening eller övertagande av kommersiella lokaler. Våga vägra mer ägande bara för att ha rådighet över saker och ting.
Staten och offentliga sektorn ska vara liten men stark. Om vi tillåter det offentliga växa, utökas driftskostnaderna och välfärden sätts ur spl. Vem täcker de ökade kostnaderna i framtiden. Kostnadsökningar när allt fler människor i äldre och yngre åldern blir fler och de som jobbar blir färre?
En politikers viktigaste och svåraste uppgift är att våga säga nej. I en organisation vars ägare inte syns till på fyra år, är effektiviseringar inte en självklarhet. Vi förtroendevalda är folkets företrädare. Vi är deras röst i styrning och ledning, förvaltare av deras skattepengar och planerare för deras välfärd och framtida välbefinnande. Goda ekonomiska tider med hög inflyttning och utökade skatteintäkter utgör en risk för fartblindhet och individuellt självförverkligande.
Det är tyvärr inte ovanligt att förslag om skattesänkningar, ses som en uppoffring från politiken. Det är få som ser det som självklart att överskott av pengar går tillbaka till sina rättmätiga ägare.
Vad gör man åt det? Uppror? Protester? I och med att det offentliga sektorns grundläggande uppgift är att leverera välfärd så är det enkelt för både politik och förvaltning att gömma sig bakom just detta. Svepande påståenden att mer skattepengar behövs till välfärden utan krav på förklaring. Därför borde fler ställa sig frågan, vad får jag för skattepengarna?